Fru talman! Jag tycker absolut att man ska visa hänsyn till alla aktörer, och jag tycker att vi har sett exempel på detta under de senaste åren.
Man har lokalt haft en dialog mellan public service och de lokala nyhetsredaktionerna, man har delat material och man har blivit duktigare på att berätta vem som har publicerat någonting först. Det finns goda exempel, där man bland annat har delat den valplattform med information som finns. Den har lokala tidningar kunnat använda för att rapportera om valet. Det finns många exempel på hur man samarbetar och hur man för en bra dialog lokalt och visar hänsyn.
Det som jag tycker är problematiskt med skrivningen i dag är att man ska ta hänsyn till konkurrenternas ekonomiska förhållanden. Jag kan inte riktigt se hur man ska göra den bedömningen. Ska man sitta och läsa årsredovisningarna? Ska man tänka på hur mycket de tappar i intäkter - 100 000 eller 200 000, eller vad? Det blir liksom en affärssituation som jag inte tycker är värdig public services uppdrag. Det är inte det här man ska sitta och göra bedömningar av, utan man ska fokusera på god lokaljournalistik, på att stötta varandra och på att ha ett bra utbyte lokalt.
Jag tror att det kommer att bli väldigt svårt att sitta och göra de här övervägandena samtidigt som man har det andra uppdraget: att spegla hela landet och att finnas i svagt bevakade områden. Jag ser att det kommer att bli en konflikt mellan de olika målsättningar och uppdrag vi ger public service, och jag tycker att det är viktigt att vi problematiserar detta och inser att det kommer att bli svårt.
När det gäller frågan att alla ska behöva statligt stöd är det faktiskt inte så. Det går bra för flera aktörer. De digitala prenumerationerna ökar på många sätt, så vi ska inte säga att det är jämmer och elände i alla mediehus i dag. Så är det inte, utan vissa går väldigt bra. Framför allt har viljan att prenumerera digitalt ökat, men vi måste också minnas att alla inte har råd. Därför behövs public service.