Fru talman! Jag förstår att konstitutionsutskottets
ledamöter - det är inte så många kvar här nu - står
och trampar oroligt och väntar på oss tre. Vi ska ju på
avslutningsmiddag i kväll. De har redan börjat, men
politiken är viktigare, eller hur?
Speciellt denna fråga är viktig. Om man drar ut
Kenneth Kvists resonemang till sin ände hamnar man
i det inskränkt nationella. Det finns partier i Europa
som enbart är nationella, som över huvud taget inte
blickar över nationsgränsen, som inte vill ha med
andra partier att göra och som inte vill ta del av andra
nationers ståndpunkter.
Ett sådant parti i Danmark är närapå i regerings-
ställning. Det påverkar i alla fall den danska politiken
kraftigt. Det är Pia Kjærsgaards mycket främlingsfi-
entliga parti. Ett annat parti har vi vant oss att leva
med i Frankrike. Det är Le Pens Nationella fronten.
De vill inte gå över sin nationsgräns.
Om man går för långt på den nationella banan och
tycker att bara det som sker hemma är viktigt finns
risken att man hamnar fel. Jag anklagar inte Kenneth
Kvist och Mats Einarsson för att ägna sig åt sådana
tankegångar. Jag säger bara att om man är så kritisk
mot den sammanslutning man är med i att man inte
ens vill delta är det lätt att hamna i en inskränkt na-
tionell fålla. Det tror jag inte att Kvist syftar till, ef-
tersom han dessutom deltar i konventet som ska för-
bereda nästa regeringskonferens.
Den svenska ståndpunkten ska det naturligtvis be-
slutas om här i Sveriges riksdag och av regeringen
och den ska präglas av debatten med de egna med-
borgarna. Men man måste också kunna få höra vad
andra tycker. Det måste bygga på dialog. Då tycker
jag det är viktigt att partier träffas över nationsgränser
och utbyter erfarenheter.