Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt något svar i ministerns förra inlägg när det gällde filiallagstiftningen. Jag avslutade mitt förra inlägg genom att ställa en fråga om den. Tiden kanske inte räckte till.
Jag tycker ändå att detta är bekymmersamt. Torgny lyfte i sitt inlägg före mig förtjänstfullt upp problemet med den passiva hållningen när det gäller de förändringar som behövs i filiallagen. Det krävs nämligen två parter för att teckna ett avtal. Då är det rimligt att man på ett enkelt sätt kan komma i kontakt med varandra. Det handlar också om att bygga upp en förståelse för den svenska modellen och de kollektivavtal vi har i Sverige. Då kan inte arbetstagare ställas mot varandra.
Den lön jag får ska bero på det arbete jag har och vilka arbetsuppgifter jag utför snarare än varifrån jag kommer. Ministern sade i interpellationssvaret att "det kommer". Det visar att regeringen säger en sak och gör något annat. Bitarna hänger ihop. Regeringen hanterar arbetsmarknadsfrågorna styckevis och delt för att på det sättet bit för bit montera ned den svenska modellen. Det är en medveten strategi, och jag uppfattar att det finns en klar linje i detta. Det är inte en linje för arbetstagarnas rättigheter. Jag tror att det finns en idé och en strategi, men ni säger att ni vill göra något annat.
Det här är en av mina första debatter, och jag tror inte att jag har rätt till fler inlägg. Jag är ändå nyfiken på att få höra ett eventuellt svar.