Herr talman! Det är sant att vi har haft debatterna förut, det är sant att vi många gånger har ställt krav på arbetsmarknadsministern och regeringen att ta initiativ till att omförhandla utstationeringsdirektivet och det är sant att varje gång vi har rest frågan har man sagt att man inte vill, inte kan och att det inte är rätt väg att gå.
Nu ställde jag frågan i ljuset av att regeringen när det gäller tjänstedirektivet plötsligt har intagit en helt motsatt ståndpunkt. Därför tyckte jag att frågan var berättigad att ställa igen. I samband med att den svenska lagstiftningen för implementeringen av tjänstedirektivet antogs i riksdagen - jag vet inte om det var exakt i kronologisk ordning, men ungefär i det spannet - lyfte man från regeringens sida fram möjligheten att väcka frågan att riva upp tjänstedirektivet. Ungefär samtidigt som tjänstedirektivet införs i svensk lagstiftning lyfter regeringen fram möjligheten att riva upp det. Det är inte i och för sig för att stärka den svenska modellen, svenska löntagare eller för att underlätta att sluta kollektivavtal. Det hade vi inte räknat med eftersom vi vet att regeringen har en helt annan agenda i de frågorna. Det var ändå intressant att se att när det gäller tjänstedirektivet har regeringen en helt annan uppfattning om möjligheten av och framgången med att riva upp ett direktiv.
I ljuset av den lite schizofrena inställningen från regeringens sida skulle det ändå vara lite intressant att få ett svar på varför det är möjligt att riva upp tjänstedirektivet nu när vi precis håller på att införa det i Sverige men att det är helt omöjligt att ens diskutera utstationeringsdirektivet.