Herr talman! Ämnet för dagens debatt är det nya
underhållsstödet. Det är en debatt som har pågått
under ett par år, alltsedan bidragsförskottet reforme-
rades och blev ett underhållsstöd. Det är bra att den
här frågan har hålls levande. Samhällets stöd till barn
till särlevande föräldrar, där den ena föräldern inte
har förmåga eller vilja att bidra till sitt barns försörj-
ning eller där den andra föräldern inte klarar sig utan
samhällets stöd, är en viktig ideologisk fråga.
Inledningsvis anser jag att det är viktigt att po-
ängtera att underhållsstödet - det som vi diskuterar i
dag - endast handlar om de föräldrar som av en eller
annan anledning behöver samhällets stöd. I de allra
flesta fall sköter föräldrarna vid skilsmässa barnens
försörjning utan samhällets inblandning.
Jag tillhör dem som anser att om man kräver sam-
hällets stöd har också samhället rätt att ställa upp
regler för hur detta stöd skall se ut. Samhällets stöd
skall främja de mål som samhället vill uppnå. Ett av
dessa mål är att kvinnor skall ha möjlighet att försörja
sig själva och sina barn, dvs. inte vara beroende av en
enskild man för sin försörjning. Ett annat mål är att
båda föräldrarna skall försörja eller bidra till sina
barns försörjning. Ett tredje mål är att alla barn skall
ha en möjlighet till rimlig försörjning. Det faktum att
underhållsstödet är satt lika för alla barn, 1 173 kr,
visar också samhällets intention, nämligen att alla
barn är lika mycket värda.
Både i det gamla bidragsförskottssystemet och i
nuvarande underhållsstöd förskotterar samhället det
fastställda stödet till vårdnadshavaren, som i de flesta
fall är mamman. Den underhållsskyldige, i de flesta
fall pappan, betalar underhållsstöd till sitt eller sina
barn efter ekonomisk bärkraft. Det har framförts
kritik mot att pappan betalar till försäkringskassan i
stället för direkt till vårdnadshavaren. För den ensam-
stående mamma som varje månad tvingas vänta en
vecka, ibland två, på att pappan skall betala sitt un-
derhållsbidrag därför att han gör en annan prioritering
är systemet med att samhället förskotterar stödet en
förutsättning för att hon skall kunna planera sin eko-
nomi. De flesta ensamstående mammor lever under
mycket knappa förhållanden, vilket också statistiken
över socialbidragen visar. För dem är det nödvändigt
att underhållsstödet kommer på ett givet datum. Det
har visat sig att försäkringskassan i detta fall är mer
pålitlig än många fäder.
Från de underhållsskyldiga papporna har det
kommit in protester: "Varför skall jag behöva betala
när hon tjänar så mycket?" För det första är återbetal-
ningsskyldigheten bestämd i relation till den under-
hållsskyldiges inkomst och antalet barn, vilket för
mig är logiskt. För det andra visar det enhetliga be-
loppet, 1 173 kr, precis som med barnbidraget, att alla
barn är lika mycket värda.
En annan vanlig protest är: "Om jag skall betala
1 173 kr så skall hon bidra med lika mycket!" Låt oss
då titta på vad det handlar om för ekonomi. Jag utgår
från en undersköterska med ett barn på fyra år. Det
barnet kostar enligt Konsumentverket ca 1 350 kr.
Till detta skall läggas hyra, försäkringar, läkarbesök,
medicin, veckopeng och inte minst kostnader för
barnomsorg. Om vi antar att fyraåringens del i hyran
är ca 1 000 kr och att mamman betalar ungefär 1 000
kr i dagisavgift är vi uppe i 3 350 kr. Och då är inte
medicin, läkarbesök, lördagsgodis och sådant med-
räknat. Från detta skall 1 173 kr och barnbidraget
dras. Summan visar att vårdnadshavaren bidrar mer
till sitt barns uppehälle och försörjning än vad den
underhållsskyldige gör.
När det nya systemet med underhållsstöd infördes
i februari 1997 var det behäftat med brister. Princi-
perna bakom systemet, att varje underhållsskyldig
skall bidra till sina barns försörjning efter ekonomisk
bärkraft, är bra, och det finns ingen anledning att
ändra på dem. Däremot visade det sig efter det att
systemet varit i gång en tid att de med sämst inkomst
inte kunde betala, och många ärenden gick till krono-
fogden. Anledningen till det var att grundavdraget var
mycket lågt satt, 24 000 kr. I den nu diskuterade pro-
positionen föreslås att grundavdraget skall höjas till
72 000 kr, något som också majoriteten i utskottet
tillstyrker. Meningen med höjningen av grundavdra-
get är dels att man skall få en fördelningspolitiskt mer
riktig profil, dels att så få föräldrar som möjligt skall
hamna under riksnormen för ekonomiskt bistånd.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag är bra,
och vi står därför bakom förslaget. Det är också bra
att det kommer att omfatta alla återbetalningsskyldi-
ga. Men förslaget är endast en inledning till ett om-
fattande arbete med att rätta till de brister som fortfa-
rande finns kvar. En av dem är beräkningen av åter-
betalningsbeloppet. Eftersom återbetalningsskyldig-
heten baseras på senast taxerad inkomst, som ligger
ett par år tillbaka i tiden, får de underhållsskyldiga
som t.ex. blivit arbetslösa eller förtidspensionärer sin
underhållsskyldighet fastställd på en inkomst som är
alldeles för hög. Visserligen släpar detta efter, och de
får tillbaka det som de har betalat för mycket efter ett
par år då återbetalningsbeloppet kommer att baseras
på en lägre inkomst. Men likafullt kan detta beräk-
ningssätt innebära att man inte kan betala och hamnar
hos kronofogden. Ett annat beräkningssätt för den
som fått kraftigt förändrad inkomst föreslogs också
av riksdagen. Återbetalningsbeloppet skulle då be-
räknas på aktuell inkomst. I årets vårproposition före-
slår nu regeringen att denna fråga skall tas upp till
förnyad prövning av den särskilda utredare som skall
tillsättas. Även utfyllnadsbidraget vid växelvis boen-
de kommer att omprövas.
En annan olöst fråga gäller umgängesavdragen
och umgängesresorna. I dag speglar inte umgäng-
esavdragen det normala umgänget som föräldrar och
barn utövar. Umgängesresorna är ett annat sorgligt
kapitel. I dag finns det faktiskt klara klasskillnader
när det gäller hur umgänget kan utövas beroende just
på hur umgängesresorna är utformade. Det går t.ex. i
dag inte att överklaga och få rätt till ersättning hos
socialnämnden. Nu har frågan hänskjutits till en ut-
redning, och vi hoppas att utredningen, när den kom-
mer att presentera sitt förslag, har hittat en lösning på
just detta problem.
Regeringen kommer, som jag sade tidigare, att
tillsätta en särskild utredare som skall fortsätta att se
över de olika reglerna när det gäller underhållsstödet.
Även Riksförsäkringsverket fortsätter att utvärdera
reformen. Jag menar att det är viktigt att skynda lång-
samt i denna fråga. Alla beslut måste föregås av nog-
granna fördelningspolitiska konsekvensanalyser. Det
är också bra att regeringen i vårbudgeten så klart
markerar att frågan om inkomstunderlaget skall prö-
vas i utredningen, eftersom denna fråga är en av de
stora frågorna för de återbetalningsskyldiga.
Herr talman! Vänsterpartiet yrkar bifall till hem-
ställan i betänkandet SfU9.