Herr talman! Ja, Kerstin-Maria, det är dags att
trassla ut den här härvan. Det tycker jag också.
Det här är egentligen inte en proposition om vård-
nad och umgänge, utan det handlar om att göra en
besparing på samhällets kostnad för underhållsstöd.
Så sade Börje Nilsson vid en offentlig utfrågning i
samband med att vi skulle fatta beslut här i kammaren
om underhållsstödsreformen. Det är viktigt att kom-
ma ihåg detta: Det är besparingar vi eftersträvar här.
Hur har det gått? Jo, det har blivit besparingar,
men inte alls i den omfattning som man sade att det
skulle bli. Och de förslag till besparingar som nu
läggs på vårt bord uppgår inte ens till de gamla bespa-
ringsmålen. Det gäller alltså att vi nu hittar andra
lösningar, lösningar som bygger på andra principer.
I propositionen redovisar man en analys av refor-
men. Denna analys visar klart att reformen var dåligt
underbyggd. Tyvärr finns det inga som helst spår av
denna analys i regeringens förslag. Jag tror dock att
regeringen har tagit intryck av analysen, insett att vi
har valt fel väg och vill komma ur reformen. Rege-
ringen har, såsom många har påtalat, i vårpropositio-
nen sagt att man skall utreda utgiftsutvecklingen och
lämna förslag till utgiftsbegränsande åtgärder - bra!
Utredningen bör också ske i ett samlat familjepoli-
tiskt perspektiv - jättebra! Det är ju det vi vill!
Bästa kolleger i riksdagen! Här har vi chansen att
ge regeringen hjälp i dess arbete med att ta fram nya
principer för underhållsstödet och snabba upp proces-
sen, alltså avslå propositionen och begära en helt
annan inriktning på statens stöd till barn till särlevan-
de föräldrar.
Herr talman! Jag vill i detta sammanhang passa på
att yrka bifall till vår reservation nr 1 vad avser avslag
på propositionen.
Vilka principer är det då som är fel, och vilka
principer skall vi ha i stället? För det första skall inte
staten ta över föräldraansvaret. Föräldrarna skall
alltid vara ansvariga för sina barns försörjning, vare
sig man lever tillsammans eller inte. Så är inte fallet i
dag, trots vackra ord från de föregående talarna Mona
Berglund Nilsson och Ulla Hoffmann. Det är en miss-
riktad välmening att tro att man underlättar separatio-
ner genom att ta ifrån människor ansvar. Statens
uppgift skall vara att bevaka att föräldrar lever upp
till sitt ansvar gentemot barnen. Självklart skall man
också underlätta de ekonomiska påfrestningarna på
föräldraskapet, men de frågorna diskuteras med för-
del i andra sammanhang.
En viktig princip i detta sammanhang är att man
skall betala underhållet till sina barn. Man skall inte
betala till försäkringskassan. Blod är faktiskt tjockare
än vatten, och vi vet att inte ens tre fjärdedelar av de
återbetalningsskyldiga fullgör sina förpliktelser till
pappa staten.
För det andra skall staten behandla alla föräldrar
på samma sätt. Det gör man inte i dag. Vi som käm-
par i våra äktenskap och förhållanden för att hålla
ihop familjen får inget stöd ekonomiskt. Det skall inte
de särlevande med automatik få heller. Man skall
behandlas på samma sätt oavsett om man lever till-
sammans eller inte.
För det tredje måste man se till försörjningsför-
mågan hos båda föräldrarna. Vi tycker att det är
självklart att båda föräldrarnas försörjningsförmåga
skall bedömas när man utreder om det finns behov av
underhållsstöd.
Dessa tre utgångspunkter tycker vi moderater
skall gälla i den nya reform som så väl behövs. Det är
viktigt att arbetet med denna reform kommer i gång
så snart som möjligt.