Herr talman! Som framgår av den allmänna debat-
ten har spel- och lotterifrågorna fått en allt större
betydelse för idrotten. Det är min förhoppning att
civilministern har både förmåga och möjlighet att i
konkreta handlingar bidra till att skapa förutsättningar
för att intäkterna för föreningslivet skall kunna öka
från det här området. Tyvärr ges inte i dagens svar
något som helst besked i den riktningen. Det är en
besvikelse. Jag vill ändå ge civilministern litet historik
om vad som har hänt.
Idrotten hade under hela 80-talet, när vi hade so-
cialdemokratiska regeringar, en kraftig tillbakagång
på sin traditionellt mycket starka finansieringsmark-
nad, nämligen spel och lotterier. De statliga bolagen
fick utvecklas, och de växte, agerade skickligt. Vi
moderater insåg problemen och drev motionskrav år
efter år på att idrotten skulle få ökade möjligheter att
skaffa sig intäkter på den här marknaden. Men social-
demokraterna var minst sagt ljumma. Man satsade i
stället på bidragsgivning. Hur farligt det är ser vi inte
minst i dag när också socialdemokraterna skär i an-
slagen till de ideella organisationerna och idrotten.
Sedan fick vi en borgerlig regering 1981. Då bör-
jade saker och ting faktiskt hända som uppfattades
som mycket positiva. Lotteriutredningen lade i full
enighet fram flera förslag. Bingoskatten avskaffades.
Det betydde 50-70 miljoner kronor i ökade intäkter
för det svenska föreningslivet. Bingolotto växte fram.
Det var förvisso inte efter något politiskt initiativ,
men framför allt såg vi politiker till att inte lägga
hinder i vägen eller komma med statliga motåtgärder.
Vi fick en ny lotterilag, som mottogs mycket positivt.
Vi fick med den beslut om att värdeautomaters över-
skott skall gå till folkrörelserna. Framför allt fattades
beslut i riksdagen om att regeringen skulle sälja Tip-
stjänst till det svenska föreningslivet.
Det såg alltså väldigt bra ut, och det är ingen tve-
kan om att det fanns en betydande tillförsikt hos idrot-
ten i situationen våren 1994.
Så fick vi en ny regering. Vad hände? På det här
området kan man tala om närmast kaos. Det började
med att olika regeringsföreträdare gick ut och talade
om att Tipstjänstförsäljningen inte blir av. Det fanns
olika argument för det. Finansministern, som vi tidi-
gare i dag har hört med en icke obetydlig självsäker-
het uttala sig i andra frågor, konstaterade att man inte
hade råd med det. Han hade uppenbarligen - det är
min enda reaktion - inte satt sig in i förslagets egent-
liga betydelse. Det har fortfarande inte kommit några
definitiva besked i frågan. I stället fick vi se hur Tip-
stjänst började konkurrera med Bingolotto. Då sade de
annars så självsäkra socialdemokratiska statsråden att
här kan vi inte agera därför att det vore ministerstyre
osv. Självklart hade det, herr talman, inte varit det.
Vad vi fått se är hur en skicklig verksledning på Tip-
stjänst arbetade för att utveckla sitt bolag, medan
ägaren inte alls brydde sig om att agera vare sig i
styrelse eller på annat sätt.
Värdeautomaterna, som vi fattade ett beslut om,
har hamnat i ett vakuum. Ingen vet egentligen i dag
vad som kommer att hända. Alla undrar. Dessutom
har civilministern spätt på med att genom regerings-
beslut och muntligt i kammaren göra uttalanden som
gör att lottförsäljningsautomaterna står stilla en efter
en. Allt fler av de lottförsäljningsautomater som ger
idrotten och föreningslivet i övrigt inkomster står nu
stilla därför att det har uppstått en situation som minst
sagt är oklar.
Vad gör regeringen när den väl samlas efter några
månader? Jo, då meddelar civilministern att man skall
utreda detta, utreda frågan om lottförsäljningsautoma-
terna som ju, det vill jag säga till civilministern, kart-
lades i betydande grad i Lotteriutredningen och i det
arbete som föregick den nya lotterilagen. Man vill
återigen utreda spelmarknaden, säger man.
Den spontana känslan efter civilministerns så in-
nehållslösa svar är att frågan i interpellationen kvar-
står. Jag skall be att få utveckla den litet för att kanske
kunna få svar och slippa känna det jag kände efter att
ha läst svaret: Vad göras skall är allaredan gjort.
Vilka är regeringens intentioner här? Får den po-
sitiva trend som uppstod under de borgerliga rege-
ringsåren när det gäller spelmarknaden för förenings-
livet fortsätta? Tillåter och accepterar ni det? Accep-
terar ni att de ideella föreningarna får växa på spel-
marknaden? Då menar jag också i relativa tal. Det är
en viktig fråga.
Hur ser civilministern på att idrotten själv får en
möjlighet att agera på spel- och lotterimarknaden? En
sak är att få del av överskottet, en annan att själv få
utveckla kompetens och agera på denna marknad. Jag
har uppfattat det så - jag skulle vilja höra civilminis-
terns uppfattning - att man inom idrotten är mycket
mån om att få en möjlighet att själv vara verksam på
denna marknad för att inte enbart behöva vara bero-
ende av ett överskott som andra skapat.