Fru talman! Det var bra att den här interpellatio-
nen väcktes. Svaret är inte helt avvisande utan andas
en viss positivitet inför det här projektet. Vi tycker
naturligtvis att det hade varit bättre med ett klart ja,
men det kanske kommer så småningom.
Jag har ingenting emot att man försöker att göra
Botniabanan till ett TEN-projekt och att det drivs med
kraft, men man må också vara realist och se på hur
TEN-projektens fem, sex järnvägsprojekt har behand-
lats av finansministrarna. Såvitt jag förstår har de i
stort sett dumpat dessa järnvägsprojekt och har kvar
kanske nio projekt, som huvudsakligen är vägprojekt.
De har haft hög prioritet tidigare, men finansminist-
rarna i EU har skruvat ned förväntningarna på dem.
Det förefaller som om man i EU liksom i många
medlemsländer har en effektiv lobbyverksamhet för
åkeribranschen och för vägtrafiken.
Det är alltså risk för att möjligheterna att få till-
gång till EU-pengar är begränsade, men naturligtvis
skall vi driva den frågan. De får dock enligt min me-
ning inte betraktas som en förutsättning för initiativ
och för påbörjande av projektet. Vi får nog räkna med
att använda egna pengar på det här området.
Blir det bättre ordning i Ryssland och om handeln
kan utvecklas - den börjar så smått att utvecklas, och
godstrafiken via Haparanda ökar - kommer det att
finnas ett avsevärt behov. Vi får komma ihåg att det i
Finlands närområde bor bortåt 4 miljoner människor,
som har ett stort behov av att bedriva handel över det
här området. Det är en handel som inte lätt kan bedri-
vas med båttrafik, bl.a. på grund av isförhållandena.
Vi satte tidigare upp viktiga trafikpolitiska mål här
i riksdagen: förbättrad miljö, höjd tillgänglighet, ökad
säkerhet, större effektivitet och bättre regional balans.
Jag tycker att Botniabanan i samtliga dessa avseenden
är positiv. Det är fullt klart att den kommer att leda
till kraftiga minskningar av koldioxidutsläppen, till
förkortningar av restider och till snabba dagtågsför-
bindelser mellan städerna på Norrlandskusten.
Vi kommer att kunna minska vägtrafiken med
förmodligen 100-140 miljoner kilometer per år.
Transportkostnaderna för industrierna kommer att
minska till följd av minskade avstånd, kortare tider
och högre tågvikter. Naturligtvis är det också positivt
för den regionala balansen.
Jag tycker också att man förutom de rent matema-
tiska bedömningarna av ekonomin måste ta hänsyn till
den miljömässiga hållbarheten och sårbarheten i järn-
vägssystemet. Det gäller dessutom kompetensför-
sörjningen i kuststäderna och sysselsättningseffekter-
na. Räknar man med dem i kalkylerna, är det ganska
självklart att det här projektet bör dras i gång snart
som möjligt.