Fru talman! Ni som lyssnar på läktaren och ni som
sitter här! Lennart Daléus talar om alla som är oroliga
och om att ministrar har haft olika budskap och så-
dant. Varför behöver man vara orolig? Jo, inte minst
för att svensk lagstiftning, som såväl en borgerlig
regering som socialdemokratiska regeringar har han-
terat under många år, har misslyckats fullständigt när
det gäller att få till en rimlig lagstiftning i fråga om
hantering av kemikalier. Det är det som är det stora
problemet. Lennart Daléus och hans parti är ansvariga
för ett mycket dåligt miljöbalksförslag som en gång
togs fram. Tyvärr är det miljöbalksförslag som nu
ligger framme, och som har gått till Lagrådet, inte så
hemskt mycket bättre. Det finns allvarliga brister i
det.
Anna Lindh skriver i svaret: "Det är häpnadsväck-
ande att man kan handskas så vårdslöst med farliga
kemikalier." Nej, det är inte häpnadsväckande. Det
som är häpnadsväckande är att politiker sätter upp
förvånade miner när det händer. Det är det som är
häpnadsväckande. Det är klart att det här kommer att
hända. Vi har ju en miljölagstiftning som är tandlös
och ihålig. Därmed har vi också företag och statliga
myndigheter som ser mellan fingrarna. De vet ju att
man inte behöver leva upp till det som står på pappe-
ret i miljölagarna, t.ex. i lagen om kemiska produkter.
Då kommer man till regeringarnas ansvar. När
man förändrade lagen om kemiska produkter, borde
man väl ändå ha sett till att de olika aktörerna tvingats
leva upp till lagen. Så är det inte i dag. Tvärtom är det
så att det förslag till miljöbalk som nu ligger framme
urholkar den nuvarande lagen om kemiska produkter
på ett ganska farligt sätt. Det gäller bl.a. utbytespara-
grafen, den regel som säger att om det finns ett medel
som är mindre farligt än ett annat, skall man använda
det mindre farliga. Den gäller för alla led; från pro-
duktion till försäljning och hantering. Den kommer,
om regeringen får igenom sitt ursprungsförslag, att
luckras upp på ett sådant sätt att det bara är användar-
na som begår brott. Dessutom kommer eventuellt hela
straffsanktioneringen att försvinna. Det är ju fullstän-
digt katastrofalt.
När man tittar på fallet med Hallandsåsen, och
även på andra liknande fall som naturligtvis så små-
ningom kommer att komma upp, så ser man att det
miljölagsförslag som Lagrådet har kikat på, alltså det
förslag som har kommit från regeringen, innebär att
speciallagar skall gå före miljölagstiftningen - lex
specialis som det heter. Det gör att miljöbalken riske-
rar att bli ännu mer tandlös. En oklar lag hjälper mil-
jöförstörare. En oklar lag hjälper dem som vill se
mellan fingrarna. En oklar lag hjälper dem som ger
sjutton i långsiktighet och vill ta stora risker.
Jag har några frågor till miljöministern. Är mil-
jöministern villig att ändra det förslag till miljöbalk
som ligger framme så att substitutionsprincipen, utby-
tesparagrafen i lagen om kemiska produkter, inte
försämras utan snarare skärps? Är miljöministern
villig att se till att miljöbalken, miljölagstiftningen,
går före speciallagar? Annars kommer vi att få fortsät-
ta att ha en mycket oklar lagstiftning som mindre
seriösa aktörer kommer att utnyttja. Skanska är ett
exempel på en oseriös aktör. Detsamma gäller Ban-
verket och väldigt många andra. Vi behöver en lag-
stiftning som förhindrar sådana här fall, inte en som
gör dem tillåtliga. Risken är ju att det som har hänt nu
inte kommer att leda till att någon över huvud taget
fälls. Sådana lagar kan vi inte leva med.