Fru talman! Vad händer med människor när de upplever att deras mening och vilja inte tas på allvar och deras åsikter inte respekteras? Den frågan är mycket relevant att ställa i dagens debatt.
Jag anser att frågan om Heby kommuns länstillhörighet är ett tydligt exempel på hur allmänhetens förtroende för demokratin under en följd av år ständigt har urholkats som ett resultat av att den socialdemokratiska regeringen visat en tydlig ovilja att följa befolkningens tydliga vilja, att låta Heby lämna Västmanlands län och övergå till Uppsala län. Beslutsunderlaget för att genomföra ett länsbyte kan inte ha varit tydligare, fru talman: en tydlig folkomröstningsmajoritet 1998, ett enigt kommunfullmäktige i Heby kommun, en utredning genomförd av Kommunförbundet, en rekommendation från Kammarkollegiet, en riksdagsmajoritet och - nytt för i år i detta ärende - Lagrådets jurister som i alla fall inte omöjliggör en fortsatt utredning i fråga om ändring i indelningslagen.
Trots allt som så entydigt talar för ett länsbyte har regeringen fortsatt att envetet säga nej.
Fru talman! Bengt Göransson, socialdemokratisk ordförande i Demokratiutredningen, brukar säga så här: Det är de engagerades intresse som bär upp demokratin, inte den representativa likgiltigheten. I dag klingar de orden falskt.
Historien om länsbytet i Heby är väl känd här i riksdagen. Den kan närmast betecknas som en följetong i medierna och måste betraktas som ett mycket tydligt uttryck för regeringens maktfullkomlighet och arrogans. Den har dessutom kostat en demokratiminister jobbet. Ovärdigt är det ord som bäst beskriver regeringens hantering av Hebyfrågan.
I dag har vi som är folkvalda i Sveriges riksdag att verkligen ta detta på allvar för demokratins skull. Vi har ett förtroende att förvalta. Därför ska vi göra allt som står i vår makt för att följa den demokratiska processen och föra den framåt. För Heby kommuns invånare innebär det att man faktiskt följer folkomröstningsresultatet och låter hebyborna byta län och landsting, att övergå från det län och landsting där man inte känner gemenskap för att gå in också formellt i synlig och tydlig gemenskap med det län som man sedan generationer har starka band till och delar värdegemenskap med.
I dag är det vår uppgift att göra detta möjligt. Vi måste försvara folkviljan och återupprätta de demokratiska spelreglerna som i detta ärende, fru talman, hittills inte har fungerat.
Jag yrkar förstås bifall till reservation 9.