Fru talman! Det är helt riktigt att skillnaden mellan reservanterna och utskottsmajoriteten handlar om i vilket nationellt organ som beslut om indelningsfrågor ska ligga. Vill man att besluten ska fortsätta att fattas av ett litet, politiskt smalt, organ där man inte kan undersöka avsikterna, inte läsa de stenografiska protokollen, inte fundera över varför ett visst avvägande har gjorts, eller vill man att det ska finnas ett politiskt brett organ som riksdagen där det upprättas protokoll som kan läsas, där åsikter kan brytas mot varandra i offentlig debatt, där de som bor i Heby eller någon annan kommun har bättre möjlighet att få sina röster hörda. Det är där skillnaden ligger.
Det här är spännande. När jag ställer en fråga på rent principiell grund om ett eventuellt svenskt utträde ur EU svarar Einarsson att om Sverige efter en folkomröstning beslutar om utträde ska Sverige definitivt ha den rätten och där ska varken italienare eller andra lägga sig i.
Även om vi fortfarande diskuterar frågan principiellt menar Einarsson att om hebyborna efter en folkomröstning har beslutat att de vill lämna en kommun ska de kunna bli fullständigt överkörda utan att känna att de får något stöd eller någon rätt. Västeråsborna ska dessutom få ett ord med i laget. Den majoriteten ska dessutom beaktas! Jag förstår inte den logiken.
Jag tycker inte att man kan gömma sig bakom vad som är ett mellanstatligt organ och vad som är ett statsorgan, speciellt inte som både jag och Mats Einarsson är fullständigt överens om att EU i dag har utvecklat sig till att alltmer likna en stat. När kommer EU att ha gått över den gräns där Einarsson inte längre tycker att vi ska kämpa för ett svenskt utträde? Det är en intressant diskussion. Jag hoppas att vi kan föra den diskussionen den 20 november när frågan om EU:s framtid ska tas upp i kammaren.