Herr talman! Inom ramen för vårt högskolesystem har Sverige i dag ett unikt studentinflytande på alla nivåer, från den enskilda kursen till den nationella arenan. Studenternas inflytande bidrar i stor utsträckning till att bevaka och utveckla kvaliteten i den högre utbildningen. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera en utveckling som leder till ett försvagat studentinflytande.
Än så länge har kårobligatoriet varit den bästa lösningen för detta. Det är studentinflytandet som är mitt och vårt primära intresse.
Att kårobligatoriet skulle vara ett brott mot föreningsfriheten är inte på något sätt sant. Europadomstolen har redan slagit fast i en dom att så inte är fallet.
Jag tycker att statsrådet visar en rätt bedrövlig likgiltighet inför alla de argument som har framförts, inte bara av studentkårer runt om i landet utan också av universitetsledningar och högskolornas ledningar. Förslagen innebär för många kårer minskade intäkter på kanske mellan 50 och 85 procent.
Jag undrar om statsrådet är medveten om att med det här förslaget är en student värd 105 kronor per medlem medan unga aktiesparare av samma regering får 472 kronor per medlem. Unga frimärkssamlare får 572 kronor per medlem. Är att samla frimärken och köpa aktier viktigare för Sverige som kunskapsnation än livskraftiga studentkårer?
Kårobligatoriets avskaffande ska vitalisera studentkåren, säger regeringen. Det kanske också var det som var syftet när man direkt efter valsegern 2006 startade attackerna på svensk fackföreningsrörelse genom att kraftigt försämra fackets möjligheter att vara en stark kraft på arbetsmarknaden. Det har onekligen väckt mycket vrede, och därmed har mycket aktivitet skapats i den fackliga rörelsen. Jag förstår att det också är den vägen som statsrådet har tänkt sig att studentkårerna ska vandra.
Det kommer de säkert att göra, men inte är det på det sättet som vi gagnar och utvecklar utbildningens kvalitet och studenternas studiesociala miljö. Nu kommer kårledningarna att få lägga all kraft på att skaffa medlemmar och inkomster vid sidan av i stället för att ägna sig åt kärnuppdraget. Men det kanske också är det som är avsikten med förslaget, att kårerna ska lägga kraft på att ordna basarer och sälja öl i stället för att jobba för utbildningens kvalitet.
Jag tror att de studenter som mest gynnas av kårernas engagemang och service i form av juridisk rådgivning, studiestöd, hälsovård eller annat är de studenter som har sämre studievana. Det är också de som har de sämsta ekonomiska förutsättningarna att avsätta pengar till kåravgifter när man vänder på varje krona av studiemedel och studielån.
Min fråga till statsrådet blir: Tror verkligen statsrådet att detta kommer att gynna Sverige och svenska lärosätens position i en internationell och konkurrensutsatt kunskapsekonomi?