Herr talman! Jag trodde inte att jag skulle behöva förklara för en forsknings- och utbildningsminister att det är fråga om Karlstad i relation till de andra universiteten. Det är klart att Karlstads universitet har haft förmånen att vara universitet i drygt tio år. Sedan finns det några andra som har haft förmånen att vara universitet i 100, 150 eller kanske 200 år. Det försprånget syns tydligt. Den här regeringen har inte gjort något för att minska gapet. Tvärtom ökar det hela tiden. Det var det jag sade var en uppförsbacke, inte en utförsbacke. Då går det lätt. Uppför är det tungt.
Vi säger ja till fler högskoleplatser, precis som vi säger ja till fler komvuxplatser eller fler platser i kvalificerad yrkesutbildning. Vi tycker att det är viktigt att unga människor utbildar sig. Det är också därför som vi tre står här i dag. Det handlar om kvaliteten i utbildningen, studentinflytande och den kommande arbetskraften.
Jag konstaterar att vi har en högskole- och forskningsminister i denna högerregering som inte sätter studenten främst. Det hedrar Lennart Hedquist att han är tydlig med att han bekymrar sig mer över husen. Men jag bekymrar mig faktiskt mer över studenterna och den blivande arbetskraften som vi vet att vårt land så väl behöver.
Tänk så många förbättringar som har gjorts i undervisning och i studiesociala miljöer när det gäller hälsa eller kreativa högskolemiljöer tack vare studentkårerna. De får nu i stället lägga kraften på lotterier, jippon och ölförsäljning för att få ihop ekonomin.
Jag noterar ändå att statsrådet säger att om vi socialdemokrater har rätt ska de ändra sig. Jag kommer ihåg det, och jag glömmer det aldrig. Det är i sådana fall inte första gången jag ser fram emot det. Jag tackar för debatten.