Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar och debatterar handlar om en lång rad motioner som tar upp hälso- och sjukvårdsfrågor. Det råder ingen tvekan om att hälso- och sjukvården engagerar. Det är frågor som berör människor och människors liv och vardag. Vi har själva erfarenheter av hälso- och sjukvården. Vi vet hur anhöriga har fått del av hälso- och sjukvården eller om det har funnits brister. Vi har kunnat följa barns och barnbarns behov av hälso- och sjukvård, och många av oss följer också våra föräldrars behov av hälso- och sjukvård. Det råder ingen tvekan om att hälso- och sjukvårdsområdet är en viktig del och grund i det välfärdssamhälle som vi vill ge dem som bor i vårt land.
Jag vill därför som företrädare för Kristdemokraterna ange våra utgångspunkter för besvarandet av motionerna men också för den målsättning vi har när det gäller att utveckla hälso- och sjukvården. Det handlar i grunden om fyra områden:
Det handlar för det första om att skapa en köfri sjukvård.
Det handlar för det andra om att skapa en säker sjukvård ur ett patientperspektiv.
Det handlar för det tredje om att skapa en jämlik hälso- och sjukvård.
Det handlar för det fjärde om att skapa en valfri hälso- och sjukvård.
Utifrån en köfri, säker, jämlik och valfri hälso- och sjukvård vill jag i likhet med mina allianskamrater slå fast att vi arbetar utifrån en solidarisk finansiering. Det är den som ligger som bas för att vi vill öka medborgarnas trygghet och öka kvaliteten och inflytandet för den enskilde patienten.
Inledningsvis vill jag säga att den övergripande målsättningen är att skapa en köfri sjukvård. På denna punkt har kömiljarden varit en viktig faktor för att nå en utveckling där patienter inte tvingas stå i ständig väntan på läkarbesök och behandling. I en internationell jämförelse är detta ett av Sveriges sorgebarn. Under åren med alliansregeringen och med Göran Hägglund som socialminister har vi fått en uppryckning och kan nu se att vi steg för steg kortar vårdköerna. Målsättningen får aldrig vara något annat än en köfri sjukvård.
I den överenskommelse som regeringen har träffat med landstingen via Sveriges Kommuner och Landsting om de kriterier som gäller för att få del av kömiljarden 2011, och som utskottet hänvisar till på s. 20 i betänkandet, uttrycks en tydlig ambition från regeringen som jag verkligen vill hälsa välkommen. För att få del av kömiljarden måste landstingen leverera vård betydligt snabbare än vad som krävs i vårdgarantin. Detta är bra. Detta är uttryck för regeringens tydliga patientperspektiv.
Skärpningen av kriterierna för att få ut medel från kömiljarden från 90 dagar till 60 dagar visar vart regeringen vill. Det är glasklart att patienternas behov står i fokus för framtidens sjukvårdspolitik. Jag är övertygad om att den linje som alliansregeringen nu intagit är något som tillhör framtiden och har ett starkt stöd bland patienter, vårdpersonal och anhöriga, och den välkomnas som en utvecklingsfråga.
Herr talman! Nästa område jag vill ta upp är behovet av en säker hälso- och sjukvård. Vi har under årtionden levt i förhoppningen att svensk hälso- och sjukvård är patientsäker. Detta har tyvärr delvis varit en mytbildning. Därför är jag glad för att den debatt vi haft under senare år när det gäller patientsäkerhetsfrågorna nu har mynnat ut i ett tydligt lagförslag som vi har behandlat här i kammaren och som trädde i kraft den 1 januari 2011. Förutom denna lag tillfördes dessutom nya resurser som stimulerar landstingen att sätta fokus på de förbättringar som kan göras för att ge oss en säkrare hälso- och sjukvård, vilket vi också framhåller i detta betänkande från socialutskottet.
Vid årsskiftet när den nya lagen trädde i kraft hade Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 2 300 patientklagomål liggande. För att Socialstyrelsen snabbare ska klara att beta av dessa får de nu en extra resurstilldelning. Jag välkomnar därför detta regeringsbeslut som en följd av våra tidigare beslut här i riksdagen.
Det är viktigt att patientens rätt och patientsäkerheten står i fokus. Som patient i vården måste man kunna känna sig trygg i att vården är så säker som det bara är möjligt. Men även för personalen är det viktigt att veta att deras arbetsgivare har ansvaret för att skapa goda rutiner och för att hitta de åtgärder som gör att de riskmoment som finns i dagens komplicerade sjukvård undanröjs. Det handlar om att hela tiden ha ett patientfokus också i det viktiga patientsäkerhetsarbetet.
Herr talman! Ett tredje område som jag vill lyfta fram är målsättningen att forma en jämlik hälso- och sjukvård. Det är många som har trott att vi alltsedan 60-talet har levt i det mest jämlika samhället och att detta också skulle ha gällt hälso- och sjukvården.
Så är det tyvärr inte. Även om vi har haft denna mytbildning som nu är avslöjad är det viktigt att påminna om det Anders W Jonsson lyfte fram: OECD-rapporten från 2006 visar med all tydlighet att när man skrapar på ytan finns det inte någon jämlikhet eller några verkliga utjämnande faktorer. Tvärtom har många andra europeiska länder en betydligt bättre jämlikhet i sitt hälso- och sjukvårdsutbud än vad vi har lyckats med. Detta är något som vi måste ta oss an. Det är också något som gläder mig att vi inte bara avslöjar en mytbildning från 60-talet utan också att regeringsarbetet har påbörjats för att skapa en jämlik hälso- och sjukvård.
I budgetpropositionen för 2011 som utskottet hänvisar till på s. 49 i det här betänkandet framgår att regeringen anser att det är viktigt att den vård som erbjuds är jämlik. Det handlar om att vården ska hålla en bra kvalitet för alla och att tillgängligheten ska vara god för både kvinnor och män och för både utrikes födda och inrikes födda, oavsett ålder, bostadsort, utbildning och ekonomiska förutsättningar.
Vidare ska kvinnors respektive mäns villkor och behov beaktas. Jag välkomnar regeringens besked att man nu är beredd att utvidga och utveckla de öppna jämförelserna som har varit en viktig utvecklingskraft i sjukvården till att inkludera mätningar där man också redovisar jämlikheten utifrån faktorer som inkomst, utbildningsbakgrund, kön, ålder och bostadsort. Detta arbete kommer att vara viktigt och kan ge oss verkligt jämlik hälso- och sjukvård, något som är en av mina målsättningar för det sjukvårdspolitiska arbetet.
Herr talman! Den fjärde punkten jag vill lyfta fram handlar om valfri sjukvård. Vårdvalet har gett patienterna ett tydligt inflytande i svensk hälso- och sjukvård, vilket flera av mina allianskamrater redan har påpekat. Primärvården är första linjens hälso- och sjukvård, och det är bra att vi ökar valfriheten där. Det handlar ju om att ha hög kvalitet, fokus på hälsa och det förebyggande arbetet och att ha ett värdigt bemötande.
Jag är övertygad om att prioriteringen av vårdvalet och primärvården är en viktig del för att öka tilltron till sjukvården men också för att människor ska uppleva att det finns en närhet och ett eget inflytande och att vi har en prioritering av utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården.
Dessutom vill jag säga att jag välkomnar regeringens initiativ att satsa på de mest sjuka äldre, dem vi ibland kallar multisjuka. Det utvecklingsarbete som nu har påbörjats är något som borde ha gjorts tidigare, men jag välkomnar att regeringen har samlats till en kraftfull ekonomisk men också målinriktad satsning. En äldresamordnare inleder nu arbetet för att vi ska se till att de mest sjuka äldre, alltså människor med stora vårdbehov, inte ska hamna mellan stolarna. I det avseendet är primärvården en viktig del, men det handlar om att hela vårdkedjan ska hänga ihop för att man ska känna trygghet. Vi kan aldrig svika den äldre generationen. Tvärtom måste vi se till att skapa en tydlig prioritering där äldres hälso- och sjukvård finns i fokus.
Herr talman! På område efter område i detta betänkande redovisar vi i socialutskottet det arbete som har gjorts från regeringens sida och våra överväganden med anledning av de motioner som inkommit. Jag vill därför yrka bifall till förslaget i socialutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
I detta anförande instämde Annika Eclund (KD).