Herr talman! Vårdvalets utformning har vi låtit landstingen besluta lokalt. Det finns fördelar med det, men det finns också uppenbara nackdelar. En nackdel ser vi till exempel i landstinget i Jämtland, där man har beslutat om ett regelverk som gör att det blir oerhört svårt att etablera privata mottagningar på de mindre tätorterna. Detta är förstås en avvägning som man får göra i det enskilda landstinget. Jag tycker ändå att det var bra att man öppnade för möjligheten att fatta detta beslut.
Men ytterst vill jag att makten ska ligga hos patienten. Det är patienten som bestämmer vad som är gott bemötande och vad som är kvalitet. Det gör patienten genom sitt val - vilken enhet man väljer att gå till. Det är där paradigmskiftet i svensk sjukvård har skett. Från att ha legat hos politiker, tjänstemän och personal ligger den nu hos den enskilda patienten.
Eva Olofsson för också ett intressant resonemang om kvalitet och om hur man kan mäta detta svårfångade begrepp. Nationella patientenkäten tycker jag är ett utmärkt sätt att mäta det på. Ett annat sätt att mäta det är att titta på vilka anmälningsärenden som kommer till Socialstyrelsen. Jag vet inte om det finns någon skillnad där.
Däremot vet jag hur det ligger till med anmälningarna till de lokala patientnämnderna. Om man ser till primärvården i Sverige stämmer det inte att det skulle göras mycket mer anmälningar av privata hälso- och vårdcentraler än av offentliga. När patienterna själva fattar beslut är de också så kloka att de väljer en enhet där man har hört att andra får ett bra bemötande och möts av profession och kvalitet.