Herr talman! I det aktuella betänkandet hanteras viktiga motioner över hälso- och sjukvårdens organisation, finansiering och prioritering.
Många samhällsforskare har varnat för risken med att den solidariskt finansierade sjukvården i Sverige står inför svåra framtida utmaningar vad gäller långsiktig hållbarhet, givet bland annat det i övrigt glädjande faktum att den svenska befolkningen lever allt längre men också då det faktum att en allt äldre befolkning kommer att konsumera alltmer sjukvård.
Det är därför, herr talman, tråkigt att konstatera att utskottet i sitt ställningstagande till motion So478 om en översyn av möjligheten att införa en obligatorisk statlig sjukvårdsförsäkring och motion So562 om en översyn av nya och mer effektiva ersättningsmodeller till en allt större mångfald av vårdgivare avstyrker dessa motioner med hänvisning till att den rådande ordningen i stort sett är bra som den är.
Låt mig därför påminna denna kammare om att jag och många med mig med stor tveksamhet ser hur en icke-reformerad och sedan länge ålderstigen landstingsorganisation som huvudman för sjukvården, parad med ett ålderstiget ersättningssystem till den som utför vård och som inte tar det slutliga resultatet av kvalitet och effektivitet i vården i beaktande, verkligen utgör den garant för att sjukvårdskvalitet och effektivitet kan upprätthållas inom ramen för en solidarisk finansiering i ett längre perspektiv.
Visst - inget hot över dagens vårdkvalitet föreligger i omedelbar närtid eller ens under denna mandatperiod. Men då en välfungerande hälso- och sjukvård av god kvalitet och med bra effektivitet som kan tillhandahållas inom ramen för en solidarisk finansiering kanske är en av välfärdskärnans viktigaste uppgifter för oss politiker att bevaka, är det min uppmaning till denna kammare att redan nu se på förslag som syftar till att säkerställa vårdens långsiktiga hållbarhet snarare än att avslå dem utan alternativ till probleminventering och än mindre problemlösning.
Till sist, herr talman, vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på ytterligare två motioner, So561 och So566, vilka tyvärr också föreslås avslås i utskottets betänkande. Motionerna berör en modern prioritering inom hälso- och sjukvården.
Enligt gällande hälso- och sjukvårdslag är sjukvård till de mest behövande insorterade i prioriteringsgrupp I, medan förebyggande och rehabiliterande sjukvård endast prioriteras som prioriteringsgrupp II.
Herr talman! Denna prioriteringsordning, fastställd i denna kammare i april 1997, är nu nästan ett och ett halvt decennium senare i klar otakt med den kliniskt medicinska forskningen och utvecklingen på området.
När dessutom regeringen generöst nog, och med stöd av denna kammare, satsar miljardbelopp på rehabilitering för att stödja humanitet och arbetslinjen för dem som är i stort behov av just detta, förefaller det mig som en gåta varför inte vi också med en prioriteringsändring i hälso- och sjukvårdslagen uppgraderar landstingens skyldighet att utföra rehabilitering på lika villkor som för övrig sjukvård.