Fru talman! Mats Gerdau tog i sitt anförande upp en rad saker som vi gör från allianssidan och som Folkpartiet ställer upp på till hundra procent. Det är saker som leder till förbättringar: vårdvalet, att utjämna den ojämlika vården, att öka patientmakten och så vidare. Jag upprepar inte detta.
Jag vill dock understryka det som Mats Gerdau sade om den solidariska finansieringen av hälso- och sjukvården, som vi är överens om. Om vi får bukt med köer och andra problem - vilket vi är på väg med - bortfaller behovet av privata försäkringar.
Det jag tänker ta upp under mitt anförande är några liberala frågor som kanske inte kan tyckas gälla så många men som vi tycker är fundamentala. De visar på vilket samhälle vi i Folkpartiet vill ha.
Den första handlar om ensamståendeinsemination. Det finns elva motioner från sex av riksdagens partier som handlar om detta.
Ensamståendeinsemination behandlades vid Folkpartiets landsmöte 2007. Det beslutet gäller också i dag. Jag citerar ur beslutet för att få det fört till protokollet och för att tydliggöra Folkpartiets ställningstagande i frågan: "Reproduktionen hör till själva kärnan i den enskilda människans privatliv. Vilka avgöranden en människa gör i detta sammanhang är normalt hennes ensak. Ur ett liberalt perspektiv är det naturligt att det bara finns ett intresse som gör att staten och det allmänna kan behöva sätta upp begränsningar: att slå vakt om att barn får växa upp under så goda omständigheter som möjligt. I övrigt bör det allmänna förhålla sig neutralt till människors vägval när det gäller familjebildning och föräldraskap. Förmågan att ge ett barn kärlek, trygghet, omsorg och respekt sitter inte i en persons sexuella läggning, kön eller partnerrelation utan i individens individuella förmåga att vara en bra förälder."
Med anledning av detta yrkade partistyrelsen bifall till de motioner där det föreslogs att det skulle bli tillåtet med assisterad befruktning för ensamstående. Detta blev också landsmötets beslut.
Den forskning som jag har tagit del av ger inte anledning att tro att barn som har fötts efter ensamståendeinsemination har det sämre än andra barn. Tvärtom visar forskningen att de har det bra. Men Regeringskansliet vill inhämta mer kunskaper och erfarenheter av insemination utifrån barnperspektivet. Det har jag respekt för. När vi går till beslut ska vi känna att vi har all tillgänglig kunskap att utgå ifrån.
Här kommer barns rätt att informeras om sitt biologiska ursprung in. Denna rätt har barn i Sverige. Det har de inte i Danmark, men jag har erfarit att man där nu börjar arbeta efter de svenska principerna för de ensamstående kvinnor som så vill.
Naturligtvis känner vi en otålighet, och vi vill komma i mål. Vi arbetar för att frågan ska få en bra lösning.
Jag vill i sammanhanget komma med en liten anmärkning. Vi har en abortlag i Sverige sedan 1975 som möjliggör för kvinnor att avbryta en graviditet om de inte anser sig kunna ta ansvar för ett barn vid den aktuella tidpunkten. Samtidigt har vi nu en lagstiftning som hindrar de kvinnor som längtar efter att ta ansvar för ett barn att bli gravida och föda detta barn. Här är ensamståendeinsemination viktig eftersom möjligheten att ensam adoptera är i princip obefintlig.
Den andra fråga jag vill ta upp är surrogatmoderskap eller värdmoderskap, som jag vill kalla det. Frågan behandlades vid Folkpartiets landsmöte 2009. Detta bifölls av landsmötet, som skrev: "Surrogatmödraskap innebär att en kvinna åtar sig att ta emot ett befruktat ägg och bära fostret fram till födseln, utan att för den skull räknas som barnets juridiska mor. Förenklat uttryckt är surrogatmodern gravid med någon annans barn. Som nämns i motion G46 är surrogatföräldraskap en form av provrörsbefruktning. Surrogatmödraskap tillåts inte i Sverige men i vissa länder."
Redan 2007 behandlades frågan om värdmoderskap vid vårt landsmöte. Man ansåg att frågan är komplicerad och rymmer många etiska ställningstaganden. Man kom också in på juridiken, som är snårig. Surrogatmoderskap innebär att surrogatmodern avtalar bort rätten att vara mor till barn som hon ska föda. Det är en långtgående förändring av familjerätten. Man var därför inte beredd att förorda surrogatmoderskap. Däremot ville man ha en utredning.
Landsmötet beslutade följande: "Folkpartiet ska verka för att en utredning tillsätts om trygghet och skydd av barn som fötts efter värdmödraskap och om värdmödrars trygghet."
Nu pågår ett arbete i Statens medicinsk-etiska råd i frågan. Jag sitter i rådet, och vi frågar ut olika personer som har erfarenhet av värdmoderskap. Vi identifierar etiska frågeställningar som är nog så komplicerade. Göran Hermerén har redovisat dem i Läkartidningen. Det handlar om barn som handelsvara, exploatering av kvinnor, medicinska risker för värdmodern, hälsorisker för barnet och juridiska och sociala tvister. Det finns också kostnadsargument.
Detta är frågor som behöver utredas. Statens medicinsk-etiska råd kan ta några av dem, men långt ifrån alla. Vi får se vilken slutsats rådet kommer fram till, men vi är inte där än.
Jag vill nu ta upp transfrågorna, för de finns också med i bilden. Folkpartiet skriver i en rapport från juli 2010 att landsmötet 2009 och en partiledningsrapport gav positionen att för det första slopa steriliseringskravet, för det andra säga ett absolut nej till att införa ett kastreringskrav, för det tredje slopa kravet på att transsexuella måste vara ogifta och svenska medborgare och för det fjärde förbättra sjukvårdens insatser för transsexuella. Sedan tillkom en rad detaljfrågor.
Jag kan konstatera att Socialstyrelsen har gjort en utredning som är remissbehandlad. Jag hoppas att Socialstyrelsen utan dröjsmål går fram med de förslag som styrelsen anser behöver tas upp i Regeringskansliet.
Sverigedemokraten, som nu inte är kvar i kammaren, nämnde detta med gömda människor och deras behov av sjukvård. Jag instämmer i det Eva Olofsson sade. Det är en mänsklig rättighet att få den sjukvård man behöver. De som är gömda kommer inte till sjukvården med några bagatellartade symtom, utan det handlar om sjukdomar och problem som sjukvården ska ta hand om. Man ska inte ställa hälso- och sjukvårdens personal inför att skilja människor från varandra beroende på varifrån de har kommit till Sverige, utan det är de sjukdomar och de problem som de kommer med som ska åtgärdas. Så har det varit i alla tider för läkare - jag är själv läkare - och annan sjukvårdspersonal. Man ska ta hand om den patient man har framför sig och inte skilja på om den är vän eller fiende.
Vi i Folkpartiet arbetar vidare för att våra landsmötesbeslut, och dit hör just det här med de gömda människorna i vårt land och deras rätt till hälso- och sjukvård, förverkligas, men det är en bit kvar innan vi når målet.
Själv lever jag med den livserfarenhet jag tillskansat mig, nämligen att med all tillgänglig kunskap, uthållighet och stödjande nätverk brukar det gå att komma i mål. Motståndaren är faktiskt oftast tröttare än man kan tro.