Fru talman! Per Åsling och jag delar i stort synen att skogsbruket är en viktig näring i Sverige. Jag menar dock att miljönyttan är ett underprioriterat och eftersatt mål i svensk skogspolitik i dag. Jag undrar därför vad Per Åsling menade. Du säger att det är viktigt med kunskap och rådgivning för att komma till rätta med att hänsynsreglerna inte följs, att delar av markerna körs sönder, att värdefulla kärnområden avverkas trots att dessa bör undantas vid avverkning och så vidare.
I vilken annan del av miljöpolitiken fungerar det enbart med mer rådgivning om resterande regelpaket verkar ge incitament för att inte ta hänsyn? Det finns ekonomiska incitament som säger att det är mycket billigare att avverka alltihop. Det finns inga krav som gör att man någonsin får en sanktion. Man kan aldrig någonsin få en tillsägelse som känns, och det är inget belopp som ska betalas eller något som ska utdömas.
I vilken annan del av miljöpolitiken, Per Åsling, använder vi enbart kunskap och rådgivning? Jag håller med om att kunskap är A och O. Det är jätteviktigt. Huvuddelen av de svenska skogsägarna vill sin skog väl och gör många gånger bra saker. Men vi kan inte ha så mycket som en fjärdedel, eller som under 2010 till och med en tredjedel, undermåliga avverkningar med anmärkningar.
Enkla regler som att göra skogsavverkning först efter en barmarksinventering skulle kunna komma till rätta med många av dessa saker.
Varför vill man inte gå längre än att bara skapa en strategi? Någon sade att vi i oppositionen är otåliga, och när det gäller denna punkt har vi all rätt att vara otåliga.