Fru talman! Alla som någon gång har flugit över vårt stora land drar den uppenbara slutsatsen att här finns det mycket skog. Ungefär två tredjedelar av Sveriges yta är täckt av skog. Det gillar jag. Det möjliggör för djuren att leva fritt i naturen, och det öppnar också för spännande upplevelser för oss människor. På höstkanten njuter vi av bär och svamp. När det blir vinter åker vi skidor eller kanske bygger en snögrotta med våra barn, bara för att ta två exempel. Det är förstås något att värna om.
Men lika glad som jag blir över att se en levande skog blir jag bedrövad av att se en illa skött skog - kalhyggen och områden där man gått ansvarslöst fram, där man bara varit ute efter att så snabbt som möjligt forsla i väg så mycket timmer man bara kan.
Som det har konstaterats tidigare har Skogsvårdsstyrelsens inventering kommit fram till att ungefär en fjärdedel av alla avverkningar inte lever upp till lagens krav. För privata skogsägare är andelen underkända avverkningar faktiskt över 30 procent.
Miljökvalitetsmålet Levande skogar kommer, som det har konstaterats tidigare, knappast att uppnås till 2020. Ett av skälen till det är att stora arealer av värdefull skog fortfarande avverkas i Sverige. Det är oacceptabelt.
Men det går att komma till rätta med det här. Det finns motioner från De rödgröna, särskilt från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi kräver exempelvis en skärpning av skogsvårdslagen, där en ekologiskt hållbar utveckling överordnas produktionsmålet. Vi vill skydda mer skog. Den som bryter mot skogsvårdslagen ska drabbas av sanktionsavgifter. Överlag måste vi hitta mer ansvarsfulla sätt att bruka skogen, till exempel genom ett hyggesfritt skogsbruk.
Det behövs också mer resurser för att skydda skogen, och därför tycker jag att Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag om en naturvårdsavgift är så viktigt. Då inför vi en avgift på det timmer som avverkas, och då får vi också resurser till att skydda skog och bedriva ett mer ansvarsfullt skogsbruk än i dag.
Skövlingen av de tropiska skogarna fortsätter med oförminskad styrka. Precis som Helén Pettersson konstaterade handlar det om 13 miljoner hektar skogsmark per år som huggs ned. Det är ungefär en fotbollsplan varannan sekund. Detta sker trots att det finns internationella avtal för hur skog ska huggas ned. Det första internationella timmeravtalet kom redan för drygt 20 år sedan. Nu regleras både Sverige, EU och de flesta andra länder i världen av International Tropical Timber Agreement, vilket trädde i kraft 2006.
EU importerar mängder av timmer och trävaror. Detta sätter förstås en enorm press på världens skogar och plantager. Det påverkar också klimatet på ett destruktivt sätt. Den internationella avskogningen bidrar till ungefär en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser.
Hälften av all avverkning i Amazonas, Kongo och Sydostasien sker fortfarande på ett olagligt sätt. Därför tycker jag att vår reservation nr 7, som jag nu vill yrka bifall till, är så viktig. Vi rödgröna vill ha en skarpare bestämmelse mot import av illegalt timmer.
Jag tycker att det är synd att de borgerliga partierna inte kan stödja oss i detta krav. Visserligen är det så att en förordning på EU-nivå kommer att träda i kraft 2013. Den kommer att delvis röra illegalt timmer. Det är förstås välkommet, men denna förordning har vissa fundamentala brister.
Den bygger till exempel på frivilliga överenskommelser med skogsproducerande länder. De länder som inte ville vara med kan alltså stå utanför och fortsätta exportera illegalt timmer. Definitionen av vad som egentligen är illegalt timmer görs dessutom av de länder som EU köper sitt timmer från. Det innebär att det kommer att vara öppet för godtycke och en urvattning av denna reglering.
Det är därför vi rödgröna vill ha en skarpare lagstiftning. Vi tycker att det vore bra om Sverige så fort som möjligt kunde införa det. Det vore bra för Sverige, men vi tror också att det vore bra för EU och hela världen. Då kan vi nämligen visa hur en mycket bättre lag mot illegalt timmer ser ut.
Allt sker förstås inte via förbud. För att förhindra importen av illegalt timmer borde vi också kunna skärpa våra egna bestämmelser kring offentlig upphandling. Vi borde ha en förbättrad märkning av produkter så att det blir lättare för människor att kontrollera vilka trävaror som har tagits fram på ett sjyst sätt. Framför allt borde Sverige och EU stödja länderna i syd i kampen mot illegal avverkning. Vi ska stödja dem rent ekonomiskt, och vi borde också stödja dem med kunskap och ny teknik.
Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp en annan dimension av skogsavverkning och skogsskövling, nämligen köttindustrin. En stor del av världens skogar huggs ned som en konsekvens av att man ska bereda mark för betande djur eller producera foder till dessa djur. Köttproduktionen är till exempel den främsta orsaken till skövlingen av Amazonas.
Vad gäller fodret importerar till exempel EU-länderna varje år ungefär 35 miljoner ton sojabönor från Sydamerika. För Sverige handlar det om ungefär 300 000 ton sojabönor. Nästan allt detta blir djurfoder.
Bönorna har odlats på arealer där det tidigare stod skog eller där det fanns en annan väldigt skyddsvärd mark. Om man skulle förlägga arealen för de 35 miljonerna ton soja som kommer till hela EU skulle det motsvara ungefär 20 procent av hela EU:s åkerareal. Det är alltså enorma skuggarealer som vår konsumtion av kött leder till.
Det är kanske därför tidigare ordföranden för FN:s klimatpanel, Rajendra Pachauri, har uppmanat världen att minska sin köttkonsumtion. Det har han förstås helt rätt i. En minskad köttkonsumtion borde vara en självklar del i ett internationellt skogsvårdsarbete. Det är ett av skälen till att Vänsterpartiet har motionerat om åtgärder för en minskad köttkonsumtion. Jag hoppas på stöd för den motionen när vi röstar om den om några veckor i denna kammare.