Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag och således också avslag på motionerna i betänkandet.
Betänkandet och den debatt vi nu för här i kammaren rör det gröna guldet, alltså skogen. Debatten kan sägas handla om halva Sverige, för drygt hälften av Sveriges landyta täcks av skog. Samtidigt handlar debatten naturligtvis om hela Sverige. Få saker berör nämligen så mycket som just skogar.
Tillväxten i skogen har varit drivande för tillväxten i den svenska ekonomin, men samtidigt har skogen så många fler värden än bara det ekonomiska. Skogen ger möjlighet till jakt och friluftsliv, är betydelsefull ur ett klimatperspektiv och fundamental för den biologiska mångfalden. Därför syftar Alliansens skogspolitik till att vårda och utveckla skogens alla värden så att kommande generationer, precis som dagens, kan nyttja den fantastiska resurs som skogen är. Vi ska, precis som landsbygdsministern brukar upprepa, bruka utan att förbruka.
Något vi svenskar älskar att tala om och ofta känner stor stolthet över, särskilt när vi är utomlands, är den svenska modellen. När vi talar om den svenska modellen brukar vi vanligtvis syfta på hur vi har valt att organisera vår svenska arbetsmarknad, men även i skogen finns den svenska modellen.
Modellen handlar om att ta vara på skogens olika värden genom att balansera skogspolitikens två jämställda mål. Det är produktionsmålet, som innebär att skogen och skogsmarken ska nyttjas effektivt för att ge en inte bara god utan också uthållig avkastning. Det är också miljömålet, som bland annat innebär att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras och den biologiska mångfalden och genetiska variationen säkras samt att skogens kulturmiljövärden och dess estetiska och sociala värden värnas.
När den svenska skogspolitiken kraftigt reformerades i början av 90-talet, under den borgerliga regeringens tid, lyftes miljöfrågorna i skogsbruket fram på ett tydligare sätt genom fastställandet av de två tidigare nämnda målen. Reformeringen skedde utifrån insikten att en mycket stor del av den svenska biologiska mångfalden finns just i skogen.
Genom 1993 års skogspolitiska beslut lades grunden för dagens skogspolitik och för dagens debatt. Dagens debatt handlar nämligen i mångt och mycket om hur vi ska balansera och kombinera skogspolitikens två övergripande mål.
Fru talman! Skogspolitikens inriktning från 1993 ligger till stora delar fast, men samtidigt har mycket av politiken förändrats, utvecklats och kompletterats. Inte minst är det miljöfrågorna som glädjande nog har tagits på större allvar och styrt utvecklingen av skogspolitiken.
Beslutet från 1993 att fastställa och jämställa produktionsmålet och miljömålet förpliktar, och under Alliansens tid i regeringsställning har en lång rad av initiativ tagits inte bara för att höja ambitionsnivån för skogspolitiken utan för att inte minst nå de mål som vi politiskt har formulerat.
Alliansen har bland annat nått mycket goda resultat när det gäller att ge långsiktigt skydd åt skogsmark. Genom en höjning av anslaget för biologisk mångfald, genom frivilliga avsättningar och genom långsiktigt skydd genom staten, nås delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark. Alliansen når målet utan att köra över privata markägare, och det är tack vare att vi använder de verktyg som statens olika markägare utgör på ett smart sätt.
Diskussionen om skydd av värdefull skog får dock inte inskränkas till att bli en debatt om antal hektar. Debatten och arbetet måste också handla om hur vi ska vårda och sköta våra skyddade skogar men framför allt om hur Sverige kan nå ett än mer hållbart skogsbruk totalt sett.
För att nå en högre måluppfyllelse när det gäller hållbart skogsbruk har regeringen gett Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta en kunskapsplattform om vad som krävs för att nå en högre måluppfyllelse. Myndigheterna kommer den 31 mars i år att redovisa uppdraget, som kommer att innehålla beskrivningar av möjliga orsaker till de brister som finns. Det viktigaste av allt är dock förslag till åtgärder för nå en högre måluppfyllelse.
Oppositionen är otålig och anstränger sig för att svartmåla Alliansens politik. Det ligger väl någonstans i oppositionens uppdrag. Låt mig dock påminna om de enorma framsteg som gjorts sedan 2006 och det omfattande arbete som pågår för att bland annat nå miljökvalitetsmålet om levande skogar till år 2020 samt utveckla det svenska skogsbruket ur såväl ett miljö- som produktionsperspektiv.
Oppositionen, eller i alla fall Vänstern och Miljöpartiet, tycks ha en enorm misstro mot Sveriges 330 000 skogsägare och tycks också, dess värre, föga intresserade av att minska det administrativa krånglet eller skogsbrukets kostnader. Några av de förslag som lyfts fram i motionerna finner jag direkt kontraproduktiva för utvecklingen av det svenska skogsbruket. Jag är övertygad om att skogspolitiken alltjämt måste bygga på tillit och på frihet under ansvar för skogsägarna.
Att vissa mål och föreskrifter inte efterlevs fullt ut är naturligtvis helt oacceptabelt, men jag tror inte att det beror på att skogsägarna saknar vilja. Jag tror snarare att det beror på en bristande kunskap ibland, en bristande handledning och styrning från myndigheternas sida ibland och inte minst på det faktum att skogsbruk är en långsiktig verksamhet.
Förändringar sker inte över en natt, och resultaten av våra beslut här i riksdagen kan omöjligt levereras per omgående.
Bra förutsättningar för det svenska skogsbruket att utvecklas och klara den internationella konkurrensen skapas inte genom införandet av nya avgifter eller, än värre, genom införandet av kilometerskatt.
En bättre väg är till exempel att utforma en strategi för hur miljöhänsyn kan förbättras inom skogsbruket genom bland annat mer och bättre rådgivning. Just detta har Skogsstyrelsen gjort, och nu bedriver Skogsstyrelsen ett annat projekt för att ta fram enkla och tydliga regler för efterlevnaden av skogslagens 13 §. De nya förslagen till föreskrifter och allmänna råd ska beslutas av Skogsstyrelsens styrelse senare i vår.
Sverige ska ha ett världsledande och konkurrenskraftigt skogsbruk. Skogsbruket utvecklas bäst genom samarbete. Därför har regeringen initierat en dialog om ett hållbart brukande som involverar en rad intressenter, såsom naturvårdsorganisationer, skogsägarföreningar och forskarsamhället. Apropå forskning är regeringens satsning på skogsträdförädling värd att lyfta fram. Alliansen har, som jag i mitt anförande försökt visa, genomfört en lång rad åtgärder som varit positiva för skogen och som stärkt svensk konkurrenskraft.
Avslutningsvis, fru talman, måste jag ställa frågan: Vilka förslag har oppositionen för att stärka svensk skogsnärings konkurrenskraft?
(Applåder)