Fru talman! Allt kan man inte täcka in i ett replikskifte på två minuter, och den här debatten är alldeles för viktig för att bara skötas i ett replikskifte.
Låt mig börja där Åsa Romson slutar när hon talar om konsumentmakt. Jag tycker att det är otroligt glädjande att kunna konstatera att en stor del av det svenska skogsbruket är certifierat, att skogsägare själva vill ta ett större miljöansvar än vad lagen kräver. Låt oss också konstatera att efterfrågan på certifierade produkter ökar. Det är ett sätt att utan lagens pekpinnar driva fram en positiv miljöutveckling. Det tycker jag är välkommet och viktigt.
Låt mig vidare konstatera att skogspolitiken bygger på delat ansvar. Markägarna, de privata skogsägarna och företagen har sitt ansvar. Vi som politiker och staten har vårt. Där tror jag att vi från den offentliga sidan har brustit i vårt ansvar. Därför är det viktigt att staten tydliggör vilka regler som gäller och ger en tydligare vägledning. Det är, som jag lyfter upp i mitt anförande, precis det staten på olika sätt genom Skogsstyrelsen nu gör.
Åsa Romson ser alla problem och brister i det svenska skogsbruket men tyvärr aldrig lyfter fram de goda exemplen. I mitt län, skogslänet Kronoberg, sker otroligt mycket gott. Sveaskog till exempel, som är en statlig aktör och som har ett särskilt ansvar att leda utvecklingen, använder elhybridskotare som tillverkas i Örnsköldsvik och som minskar koldioxidutsläppen och bränsleutsläppen. Sveaskogs dotterbolag, Svenska skogsplantor, har utvecklat en ny planttyp som är giftfri. Det är ett steg mot att nå vår vision om ett giftfritt skogsbruk.
Det är några exempel på privata initiativ som tas utan statliga pekpinnar och lagliga krav. Mycket gott sker, mycket gott görs, och vi lär få återkomma till den här debatten. Tack, Åsa!