Fru talman! I kväll ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 13. Det är ett motionsbetänkande om skogspolitiska frågor. Att det är ett motionsbetänkande innebär att det behandlar motioner som skrevs av ledamöter i höstas och som inte behandlades i budgetbetänkandena. Det kan vara en förklaring till att det är ett antal specifika frågor som vi tar upp här och inte skogspolitiken i sin helhet, ifall det är någon som funderar över varför vi fokuserar på ett antal frågor.
När man pratar om skogen väcker den olika känslor hos olika människor. De flesta i det här landet ser nog en bild framför sig. Man känner en doft eller minns en händelse när man tänker på svenska skogen. Vi kan nog alla på något sätt måla upp bilden av den stora gammelskogen med de skyhöga granarna, med blåbärsriset och med myrporsen som luktar gott på myrarna.
För mig, som norrlänning, är skogen helt enkelt en del av vem jag är. Jag tillhör dem som spenderar oerhört mycket av min fritid i skogen. Jag jagar. Jag röjer. Jag avverkar. Jag planterar. Jag vandrar. Jag plockar svamp och bär. Eller så sitter jag bara och tomglor, faktiskt. Precis som många andra älskar jag våra vackra svenska skogar och alla deras invånare.
Därför, fru talman, är det viktigt att vi för en politik som är bra för skogen. Det är i förlängningen det som är bra även för oss. Skogens uppgifter är många. Som tur är består betydligt mer än halva vårt lands yta av skog, för vi har inte lite krav på vad den ska ge oss.
Vi vill att den ska räcka till oerhört mycket. Vi vill dessutom helst öka produktionstakten för att den ska kunna räcka till ännu mer. Skogen ska fungera som kolsänka för att förbättra vårt klimat. Den ska skapa bioenergiprodukter. Den ska ge oss virke och ved, för att inte tala om fibrer till nya spännande material, som vi nästan inte ens kan föreställa oss. Den ska ge pappersmassa. Den ska vara en plats för rekreation och fritid, för turismen och för upplevelseindustrin. Dessutom ska den biologiska mångfalden bevaras och förstärkas, och alla våra arter ska kunna finnas kvar i naturen.
Därför finns det inom skogspolitiken två mål som är jämbördiga. Det är målet om produktion och målet om miljö. De två målen är inte alltid helt lätta att balansera mot varandra, men det är helt nödvändigt att vi klarar av det, och för det har vi alla ett delat ansvar.
Om man sköter sina kort rätt behöver de här två målen inte heller stå i motsättning till varandra. Det kan faktiskt till och med vara så att de kan vara varandras förutsättningar.
För oss socialdemokrater är det självklart att vi ska hålla fast vid de höga ambitionerna när det gäller både produktion och miljö. För att nå dit krävs en kunnig regering, och det krävs kunniga och engagerade markägare. Många privata markägare gör redan i dag stora insatser för skogsvården. En del tar till och med långt större ansvar än vad lagen egentligen kräver. Men det gäller tyvärr inte alla skogsbrukare.
Det är helt avgörande för framtida generationer att vi klarar av att skapa ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Då krävs en hel del. Det minsta man då kan begära är att hela skogsbruket lever upp till de bestämmelser som finns i skogsvårdslagen. Annars kommer inte balansen mellan miljö och produktion att kunna upprätthållas. Det ger också en snedvriden konkurrens när en del gör allt för att följa lagen och en del helt enkelt bara struntar i den. Enligt Skogsvårdsstyrelsen är det en fjärdedel av de avverkade områdena som inte klarar av att leva upp till dagens krav på miljöhänsyn. Det är inte okej. Det är fruktansvärt mycket - en fjärdedel.
Det är inte första gången det påpekas, och vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker att det måste åtgärdas. Vi tycker att det är dags att börja införa sanktionsavgifter för att komma till rätta med problemen. Och vi vill gärna ha en förklaring från de borgerliga partiernas företrädare till varför man inte tycker att det är dags att ta tag i de här problemen.
Fru talman! Problemen med avskogning i världen är en fråga som är för stor för att någon ska kunna blunda för den. För perioden 2000-2010 har ungefär 13 miljoner hektar - det är oerhörda landytor - omvandlats från skog till annan användning, jordbruk, till exempel. En del har förlorats av naturliga orsaker genom stora skogsbränder och naturkatastrofer. Det är i och för sig en minskning av avskogningstakten, men minskningen går alldeles för långsamt. Så länge man inte tar krafttag mot den illegala avverkningen har vi inte en chans att komma till rätta med den enorma avskogning som sker varje år.
Det sker en stor illegal import av timmer till EU varje år. Det säger sig självt att det är ohållbart. Vi socialdemokrater vill, tillsammans med V och MP sätta stopp för det med en tydligare och bindande lagstiftning.
Fru talman! Skogsindustrin står för 12 procent av Sveriges varuexport. Det skapar väldigt många arbetstillfällen i vårt land, både direkt och indirekt. Vi har inte råd att misslyckas med vår skogspolitik. Konsekvenserna skulle bli alldeles för stora, både ekonomiskt och biologiskt. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 3.