Fru talman! Det låter ju bra. Vi får väl ses här nästa år, Per Åsling, och se om du fick rätt och om siffrorna gick tillbaka. De senaste åren har anmärkningarna på avverkningarna nämligen bara ökat. Vi får återkomma till den debatten.
Centerpartiet var i alla fall ärligt i valrörelsen och sade tydligt att man inte ville ha den möjlighet till sanktionsavgifter i delar av regelverket som miljöorganisationerna hade identifierat ett behov av. En del av era allianskamrater uttryckte det på ett annat sätt.
Jag vill fråga Per Åsling en annan sak. Du pratade om att man inte ska stirra sig blind på arealmålen inom de delmål som tidigare har funnits inom miljömålssystemet när det gäller biologisk mångfald och levande skogar. Det håller jag absolut med om. Det handlar inte bara om antalet kvadratmeter, utan till stor del om kvaliteten. Därför är vi oroliga för att markbytet som ni gör med de statliga skogarna inte innebär någon höjd kvalitet eftersom det faller ut i norra Sverige i stället för i de områden i södra Sverige där det skulle behövas. Jag hoppas att ni följer det noga. Jag tror att det är oerhört viktigt för kvaliteten.
Den springande punkten just nu är att det efter 2010 inte finns något mål för myndigheterna och länsstyrelsen att jobba konkret mot för att skydda skogar. Vad gör vi medan Miljömålsberedningen bereder? Den bereder och gör strategier, diskuterar och för dialog. Under tiden hotas värdefulla naturområden av skövling. Det finns inte pengar, och det finns ingen målstyrning för myndigheterna att gå in och stoppa avverkning eftersom de har uppfyllt målet. Riksdagsmajoriteten ger också signalen att målen är uppfyllda och att ni är glada och nöjda. Vad gör vi nästa gång naturområdena hotas av skövling när det i dag inte finns mål som fungerar? Anita Brodén tog upp ett aktuellt fall.