Fru talman! Precis som Irene Oskarsson var jag i morse på frukostmöte med riksdagens skogsindustrigrupp. Där berättade representanter för skogsindustrin om sin vision av skogsbruket år 2035. Det var en intressant men också skrämmande framtidsbild av ett ännu mer intensivt och storskaligt skogsbruk, ett skogsbruk som har fördubblat värdet på sin produktion och ökat uttaget ur skogen. Det var en vision som innehöll många bra ord: effektivitet, kunnande, kompetens, utveckling och innovationer. Men flera viktiga ord saknades i visionen: långsiktigt hållbart och biologisk mångfald.
Jag är själv skogsägare. Jag har sett hur skogsbruket har ändrats de senaste åren i takt med stigande virkespriser. I Värmland där jag bor avverkas nu den gamla bondskogen i rasande takt. Ofta är den först uppköpt av den nya tidens skogspatroner som inte bor på orten. Allt försvinner. Ingenting lämnas kvar. Till och med rötterna slits upp ur marken. Där vi nyss hade våra rekreationsområden och där vi nyss plockade bär och svamp finns det nu bara tillplattade skogsåkrar. De gamla kärrstigarna är borta. Inga högstubbar för fågellivet är kvarlämnade. Vattendragen har körts över. Inte ens minimikraven i skogsvårdslagens paragraf om miljöhänsyn är uppfyllda.
Men det märkliga är, som vi har diskuterat här i kväll, att det inte kostar någonting att bryta mot denna paragraf. Det märkliga är att trots att andelen avverkade arealer som inte klarar lagens minimikrav hela tiden ökar är regeringen inte beredd att införa sanktionsavgifter för dessa brott. Det är för mig obegripligt. Det är också, som redan har sagts, något som är osjyst gentemot de skogsbolag och skogsägare som är noga med att följa lagen och till och med gå längre än minimikravet.
Fru talman! Det så kallade trakthyggesbruket, att bruka skogen genom att kalhygga stora arealer, är enormt i dagens skogsbruk. Men det finns också många, ofta mindre, skogsägare som vill använda andra metoder. Men många står vilsna och vet inte vart de ska vända sig. Jag har egna erfarenheter av detta.
Skogsstyrelsens rådgivare rekommenderar trakthyggesbruk och har ingen information om någonting annat. De stora skogsbolagen ringer runt och berättar hur mycket vi kan tjäna om vi tar ut varje träd, kvist och rot ur skogen. Men de små skogsbolagen som arbetar med andra, hyggesfria, metoder har inte råd och resurser att ringa runt och erbjuda sina tjänster.
Det behövs, precis som det står i reservation 2, både ändringar i lagen och nya uppdrag till Skogsstyrelsens rådgivare att uppmuntra till hyggesfria metoder, ekonomiskt stöd till skogsägare och mer pengar till forskning om detta.
Min vision av skogsbruket år 2035 är en näring som använder sig av olika brukningsmetoder, ett långsiktigt hållbart skogsbruk både ekonomiskt, ekologiskt och socialt. Men för att komma dit behöver vi ändra riktning. Låt oss göra det.
(Applåder)
I detta anförande instämde Åsa Romson (MP).