Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m.

LENNART ROHDIN (fp), 1998-05-27 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! De konstitutionella aspekterna på hur

regeringen skött frågan om 1996 års försvarsbeslut

har behandlats tidigare i dag här i kammaren. För en

dryg vecka sedan återvände dåvarande indonesiske

presidenten Suharto till Indonesien. Likt försvarsmi-

nistern och överbefälhavaren - inte de indonesiska -

förklarade han att han avsåg att sitta kvar och reda

upp det ekonomiska och politiska kaos som 30 års

styre under hans ledning lett Indonesien till.

Det var president Suhartos sätt att ta ansvar för

den situation som uppstått. Den doktrin som introdu-

cerades på den gemensamma presskonferensen på

Rosenbad den 18 december, dvs. att man tar ansvar

genom att sitta kvar, visade sig vara svårare att expor-

tera till Indonesien än svenska luftvärnskanoner. Su-

harto tvingade avgå några dagar senare. I Sverige

sitter både försvarsministern och överbefälhavaren

kvar.

I stället fick ett antal militära befälhavare löpa

gatlopp i medierna utan att någonsin vara formellt

ställda till ansvar. Ett beslut som sedan länge befunnit

sig i den s.k. pipelinen, att avskaffa de s.k. vapengren-

scheferna, fick framstå som ett sätt att utkräva ansvar

av högre makthavare för ett fullständigt oacceptabelt

handhavande av 1996 års försvarsbeslut. Det var

fullständigt oacceptabelt också enligt regeringspartiets

talesmän och taleskvinnor i försvarsutskottet.

Just genom att det inte var något formellt an-

svarsutkrävande kunde ingen av de utpekade gå i

svaromål och försvara sig, i något fall dessutom näs-

tan utan att vederbörande hunnit tillträda sin befatt-

ning förrän försvarsbeslutet 1996 redan var i hamn.

Det var, fru talman, varken snyggt eller att ta sitt

ansvar.

Jag vill ändå ta tillfället att påpeka det helt oaccep-

tabla i att försvarsministern i debatten den 5 december

i höstas inte var beredd att ge riksdagen mer informa-

tion om problemen med 1996 års försvarsbeslut, trots

att det redan dagen därpå framgick genom medieutta-

landen av chefstjänstemän i departementet att väsent-

ligt mer information fanns i departementet.

Eftersom jag inte vill tro att försvarsministern ville

dölja information som han hade för riksdagen kan jag

bara dra den slutsatsen att försvarsministern inte var

helt informerad om eller helt införstådd med innebör-

den av den information som förelåg i departementet.

Hänvisning till att överbefälhavaren inte var i landet

kan bara tolkas som att försvarsministern inte i tid

insåg allvaret. Det var desto mer anmärkningsvärt

som överbefälhavaren till departementet flera måna-

der tidigare avrått från att bara gå vidare i budgetpro-

cessen för 1998, något som riksdagen inte informera-

des om.

Fru talman! 1996 års försvarsbeslut har havererat.

Det står i dag klart för alla, även om jag kan inse att

det kan vara svårt att tillstå i öppen debatt. Det kan

därför kanske tyckas onödigt att fortsätta den debat-

ten. Våren 1999 kommer vi att få ett i väsentliga av-

seende helt nytt försvarsbeslut alldeles oavsett ut-

gången av höstens riksdagsval.

Ett nytt försvarsbeslut innan ens halva femårsperi-

oden löpt ut är kanske inte ens i ett nutidshistoriskt

perspektiv något nytt. Det handlar emellertid om både

att det antagna försvarsbeslutet vilade på förlegat

försvarstänkande med föga framåtblickande i den nya

säkerhetspolitiska verklighet vi är på väg in i med den

nya seklet och att man inte ens från början klarade av

att hålla sig inom de tänkta försvarsekonomiska ra-

marna. Redan inom några månader visade sig under-

skottet börja skena.

Ansvaret för 1996 års försvarsbeslut vilar på de

två partier som utgjordes dess parlamentariska majori-

tet. Jag skall gärna medge att det ministeriella ansva-

ret för detta beslut i allt väsentligt ligger på en annan

försvarsminister än dagens, en försvarsminister som

visade sig alldeles osedvanligt oförmögen att inse att

historien ligger bakom oss och att vi sedan år 1989

med full fart är på väg in i en ny verklighet.

Det är kanske därför litet beklagligt att det av

denna regerings statsråd som i många andra avseende

visat sig mest öppen för framtidens utmaningar satts

att vårda Thages och Olles försvarsnostalgiska över-

enskommelse. Då hjälper det föga att samtidigt ha

medverkat till ett osedvanligt snabbt omtänkande i

övrigt i det officiella säkerhetspolitiska tänkandet. Det

är bara att hoppas att åtminstone det får genomslag i

1999 års försvarsbeslut.

Fru talman! Den parlamentariska majoriteten bak-

om 1996 års försvarsbeslut består den här mandatpe-

rioden ut. Det är därför bara logiskt att de besparings-

beslut som det svarta hålet tvingar fram fattas i linje

med de prioriteringar som ligger bakom beslutet. Inga

sådana beslut har heller lagts fram för riksdagens

ställningstagande av regeringen. Det innebär en fort-

satt prioritering av kvantitet på den kvalitativa förny-

elsens bekostnad. Inte minst på det försvarsindustriel-

la området kan det få varaktigt allvarliga konsekven-

ser även om det bara handlar om besparingar i inneva-

rande års försvarsbudget.

Direktiven till den pliktutredning som nyligen på-

börjat sitt arbete ger emellertid anledning till oro. Har

vi råd att utbilda alla vapenföra unga män, om än

nästan enbart fiktivt, för att upprätthålla skenet av

allmän värnplikt också innebär att alla unga män bör

ha trampat en kaserngård alldeles oavsett om de be-

hövs för en uppgift i den krigsorganisation som skall

möta ett framtida hot som tycks alltmer avlägset? Har

vi råd att avstå från att skapa förutsättningar för fram-

tida materiell och personell kvalitativ förnyelse? Ja,

då har vi anledning att fråga oss om inte de ekono-

miska resurserna skulle göra större nytta inom t.ex.

vård eller skola.

Nej, är det något vi inte har råd med, eller snarare

borde ha råd att avstå ifrån, är det att utbilda tusentals

värnpliktiga som aldrig kommer att fylla en menings-

full funktion i en framtida krigsorganisation. Detta är

ett otillbörligt ingrepp i den enskilde individens frihet

utan de nödvändiga förutsättningar som måste före-

ligga för en samhälleligt tvingande pliktlagstiftning.

Fru talman! Det enda förslag regeringen föreläg-

ger riksdagen till beslut är en förändring av kraven på

beredskap inom Försvarsmakten. Det sker med en

hänvisning till Försvarsberedningens delrapport från

februari och dess slutsatser om ett fortsatt mycket

fördelaktigt säkerhetspolitiskt läge för vårt land. Detta

torde dock inte räcka för att bryta ut just denna del för

ett snabbt beslut i riksdagen bara ett år före den avise-

rade kontrollstationen nästa vår. Nej, det torde bara

vara ett alibi för att över huvud taget lägga fram en

proposition som i övrigt inte innehåller något annat än

ett försvarstal för regeringens sätt att hantera frågan

om det framväxande svarta hålet. Det framlagda för-

slaget borde med fördel ha kunnat invänta kontroll-

stationen.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4 men

står självfallet bakom samtliga övriga reservationer

till utskottets betänkande som vi har skrivit under.

Fru talman! Såvitt jag förstod av det föregående

inlägget var det här den sista debatten som utskottets

ordförande Arne Andersson deltar i innan han om inte

med ålderns rätt så åtminstone efter synnerligen väl

förrättat värv lämnar riksdagen. Det kanske inte an-

kommer på en juniorledamot som undertecknad, men

eftersom jag nu råkar stå här vill jag ändå ta tillfället i

akt att framföra min stora respekt och uppskattning

för det sätt på vilket Arne Andersson lett försvarsut-

skottets arbete under de fyra år som jag har haft för-

månen att få delta. Andra kan säkerligen vidga pers-

pektivet, men jag vill ändå vittna om ett arbete som

präglats av stor öppenhet, värme och respekt - även,

och kanske inte minst, för mycket mindre erfarna

ledamöter av utskottet än ordföranden. Det har också

skett under en mandatperiod när förutsättningarna för

utskottets arbete kanske inte varit de allra bästa, något

som dock utskottet inte har rått för i särskilt stor ut-

sträckning.

Det är aldrig en persons verk hur en grupp sam-

verkar, men jag tycker att det är ett utomordentligt

gott betyg åt utskottets ordförande att arbetet i utskot-

tet över partigränserna kunnat ske i former som gjort

att bl.a. jag känt mig som en del av en gemenskap

betydligt utöver det vanliga i det här huset.

Debatten

Hämtad sida: 16

16 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LENNART ROHDIN (fp): Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. (1998-05-27) — PRESS0