Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 5, även
om jag givetvis står bakom övriga reservationer som
jag har undertecknat.
I hopp om att redan denna afton få avnjuta för-
svarsministerns anförande nöjer jag mig med detta
vad gäller den försvarspolitiska delen av den här
debatten. I likhet med Arne Andersson håller jag nu
nämligen mitt sista planerade anförande i kammaren,
icke blott för mandatperioden utan även för komman-
de tid. Visserligen vet man aldrig vad man hittar på
när man blir ännu äldre, men sådana är i alla fall pla-
nerna.
Jag vill gärna återgälda Arne Anderssons ord på
något vis. Det är med speciell värme jag vänder mig
till honom. Vi har oftast tyckt olika om det mesta.
Under många debatter har jag uppfattat att Arne har
huggit på det mesta som jag har sagt. Ibland har det
varit helt blank krok; ibland har den varit agnad med
något fett och välsmakande. Men det har präglats av
humor och omtanke om varandra som personer. Detta
har jag uppskattat. Jag vill rikta ett tack till Arne.
Jag vill också rikta ett tack till övriga kamrater i
utskottet. För att ingen skall känna sig förfördelad
skall jag vända mig till Annika. Då har jag täckt ex-
tremerna - åldersmässigt, skönhetsmässigt och
åsiktsmässigt. Sven Lundberg ingår i det här, så han
behöver inte vara ledsen.
Jag vill tacka kansliet för dess tjänstvillighet,
kunnighet och glada humör vid många tillfällen när vi
ledamöter har ställt till det för er. Jag vill också tacka
fru talmannen - inte bara nu sittande talman utan
också övriga talmän - samt givetvis kammarens och
riksdagens övriga personal. Det här har varit en ut-
omordentligt stimulerande tid, och jag lämnar den
med glada minnen.