Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m.

ANNIKA NORDGREN (mp), 1998-05-27 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Jag hade tänkt suga på karamellen

med försvarsutskottet ända till fredag kväll. För min

del tänker jag inte säga så många ord om min egen

insats under de här åren. Däremot vill jag rikta mig

till mina kamrater i utskottet en liten stund, framför

allt Arne Andersson och Jan Jennehag som inte skall

gå upp i debatten på fredag.

Jag har också trivts bra i försvarsutskottet. Mycket

av det beror på Arne Andersson. Jag brukar i den

offentliga debatten få frågan hur det har varit att arbe-

ta i försvarsutskottet när man är så ung, miljöpartist

och dessutom kvinna som inte ens har gjort lumpen.

Då brukar jag säga att vår ordförande har skapat ett

väldigt gott arbetsklimat och gjort att jag verkligen

känt att människor har lyssnat på mig. Det är jag

väldigt glad och stolt över. Det vill jag rikta till Arne

Andersson personligen.

För att gå tillbaka till själva anförandet och det vi

debatterar i kväll vill jag först yrka bifall till reserva-

tion 7. Jag står bakom alla andra reservationer som

Miljöpartiet har skrivit under.

Det märkliga med detta betänkande är att det bara

behandlar ett förslag från regeringen, nämligen att

riksdagen skall godkänna förslaget till ändring av

övergripande mål för Försvarsmakten vad avser be-

redskapen. Det innebär att alla andra förändringar

som tas upp i betänkandet - pliktfrågorna, materielan-

skaffningen, frivilligverksamheten osv. - har för-

svarsutskottet och riksdagen egentligen inte någon

möjlighet att besluta någonting om. Detta tar rege-

ringen och myndigheten hand om.

Det här säger en hel del om hur litet det trots allt

är, sett till det hela, som försvarsutskottet egentligen

kan påverka. Det är också någonting som vi skall

debattera på fredag, dvs. riksdagens möjligheter att

styra Försvarsmakten.

Det försvarsbeslut som fattades i december 1996

var tänkt att gälla de närmaste fem åren. Det föll dock

samman med ett pladask på rekordtid, såsom både

Arne Andersson och Lennart Rohdin har tagit upp i

sina anföranden. För tids vinnande kan jag instämma i

deras beskrivning av hur historien har gått till konsti-

tutionellt. KU har också debatterat den här frågan

under dagen. Sammantaget kan Miljöpartiet konstate-

ra att både ÖB och försvarsministern ytterst bär an-

svaret för den uppkomna situationen.

Det är inte de besparingar som nu måste göras

som Miljöpartiet är emot. Tvärtom har vi i många

olika sammanhang, inte minst i polemik mot företrä-

dare för andra partier, under hela den här mandatperi-

oden sagt att vi vill skära mer pengar från det militära

försvaret. Vad vi vänder oss mot från Miljöpartiets

sida är sättet det sker på. De åtgärder som regeringen

föreslår för att "rädda" 1998 års budget är en räcka

panikåtgärder som sammantaget inte leder till ett

nödvändigt helhetsgrepp på försvarsekonomin. Resul-

tatet blir i stället ett mycket ineffektivt utnyttjande av

försvarets resurser - med andra ord: ett stort slöseri

med skattepengar.

Ett exempel: Regeringen vill kalla in 3 500 färre

totalförsvarspliktiga 1998 och 1999. Trots detta skri-

ver regeringen i propositionen om totalförsvarsplik-

tens vikt för folkförankringen. Det rimmar illa med de

åtgärder man vill vidta.

Om man verkligen hade ansett att plikttjänstgö-

ringen var en sådan fundamental del av folkförank-

ringen och att det demokratiska folkförsvaret i stort

sett står och faller med att så många som möjligt kal-

las in till plikttjänstgöring hade man rimligtvis undan-

tagit detta område från besparingar. Här rimmar alltså

teori och praktik illa.

Just nu tittar Pliktutredningen närmare på totalför-

svarsplikten. I de nuvarande direktiven ingår inte att

utreda en avskaffad plikttjänstgöring. Det tycker

Miljöpartiet att det borde ha gjort. Dessutom har man

gett ett tilläggsdirektiv som säger att man endast i

undantagsfall skall skriva in ungdomar i utbildnings-

reserven. Det är inte bra. Då går man ett stort steg

tillbaka, och det rimmar återigen absolut inte med de

åtgärder man ämnar vidta, att färre skall kallas in.

En annan sak är att regeringen föreslår att materie-

lanskaffningen minskas och senareläggs med litet

drygt 1 miljard kronor under 1998. Det gäller enbart

ej redan beställda projekt. Alla projekt som är beslu-

tade och där en beställning föreligger är undantagna.

Det menar jag och Miljöpartiet att man måste titta

närmare på och t.ex. omförhandla för att skapa hand-

lingsfrihet inför det nya försvarsbeslutet, kontrollsta-

tionen, ominriktningen eller vad vi väljer att kalla det

som skall ske våren 1999. Ett bra exempel, om man

nu skall prata om nytänkande och nya grepp i totalför-

svaret, är att titta på JAS delserie 3, vars ram nu upp-

går till över 70 miljarder kronor - helt ofattbart.

Miljöpartiets uppfattning är att alla nyinvestering-

ar och flyttningar av verksamhet som är en följd av

Försvarsbeslut 96 skall stoppas i avvaktan på ett nytt

helhetsgrepp 1999. Risken är annars, precis som Arne

Andersson sade tidigare, att man bygger in sig i nyin-

vesteringar som man riskerar att lämna efter ett kort

tag. Det är ett enormt slöseri med skattepengar, som

inte alls är försvarbart.

Ett av de mest uppmärksammade förslagen till

nyinvesteringar som redovisades i Försvarsbeslut 96

var flyttningen av den flygburna signal- och radar-

spaningen samt flyttningen av flygtransporterna från

Malmen till Uppsala. Detta leder till nyinvesteringar

på ca 200 miljoner kronor. Med andra ord återigen ett

slöseri med skattemedel. Det vill Miljöpartiet till-

sammans med Folkpartiet och kd stoppa.

Andra nyinvesteringar som är på gång har att göra

med helikopterdivisionen på Sävö. Miljöpartiet anser

att omorganisationen skall stoppas så att ett samhälls-

ekonomiskt helhetsgrepp baserat på en uppdelning av

Division Syd i två divisioner kan tas i samband med

nästa försvarsbeslut. Det här står också kd, fp och v

bakom i en reservation.

I särskilda yttranden tar Miljöpartiet upp två för-

slag på områden som man borde titta närmare på när

det gäller besparingar. Det gäller de olika förmåner

för de anställda som florerar inom Försvarsmakten,

varav många är mycket uppseendeväckande. Det har

försvarsministern och jag diskuterat tidigare i en in-

terpellationsdebatt. Regeringen har fredat området

Internationell verksamhet från besparingar. Det kan

tyckas rimligt med tanke på de huvuduppgifter För-

svarsmakten har, men här kan vi enligt Miljöpartiets

mening hitta personal i Natostaber och PFF-

verksamheten. Där borde man kunna spara pengar.

Sammantaget, fru talman, kan Miljöpartiet till-

sammans med fyra andra partier i riksdagen konstate-

ra att det är uppenbart att det inte i ytterligare fyra år

går att lappa och laga ett försvarsbeslut som är fattat

på felaktiga grunder. Det är nödvändigt med en

ominriktning av försvaret redan 1999. Det har vi

skrivit en reservation om. Vi behöver ett nytt grepp

som gör att man kan dra konsekvenserna av den sä-

kerhetspolitiska situation som råder, ett försvarsbeslut

som inte tar sin utgångspunkt i betraktelser från dåtid,

utan som filas fram genom en bred remissomgång till

bl.a. organisationer med andra infallsvinklar än de

traditionellt militära. Därför bör regeringen se till att

förutsättningar skapas för en sådan ominriktning ge-

nom att tillräckliga underlag har arbetats fram på de

olika myndigheterna.

Slutligen, för att vinna tid åt kammaren, fru tal-

man, vill jag i denna debatt peka på att osäkerheterna

i planeringen ligger kvar vad gäller åren 1999 och

2001. Mot det kan man använda argumentet att den

här debatten inte handlar om det, men jag tycker ändå

att vi skall lyfta fram den frågan. Hur de här osäkerhe-

terna skall lösas antyder inte försvarsministern på

något sätt i propositionen, vilket är ytterligare ett

argument för att ett nytt försvarsbeslut, eller vad man

vill kalla det, är berättigat. Jag undrar hur ministern

ser på detta.

En annan fråga jag vill skicka med som inte tas

upp i propositionen, men som jag tycker är mycket

allvarlig, är år 2000-problematiken. Man undrar hur

mycket det skall kosta för totalförsvaret, men kanske

framför allt för det militära försvaret, att gå igenom

sina datasystem, styr- och reglerteknik osv. inför

2000-skiftet. Det är någonting som borde kosta redan

nu egentligen, med tanke på att det är långsiktiga

åtgärder som måste vidtas, som också tar tid, om vi

skall säkra att det inte händer någonting som vare sig

försvarsministern, jag eller någon annan vill uppleva.

Det är också någonting som har uppmärksammats på

senare tid.

Det var några korta frågor, fru talman.

Debatten

Hämtad sida: 16

16 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ANNIKA NORDGREN (mp): Försvarsmaktens ekonomi och verksamhet år 1998 m.m. (1998-05-27) — PRESS0