Fru talman! Jag hade tänkt suga på karamellen
med försvarsutskottet ända till fredag kväll. För min
del tänker jag inte säga så många ord om min egen
insats under de här åren. Däremot vill jag rikta mig
till mina kamrater i utskottet en liten stund, framför
allt Arne Andersson och Jan Jennehag som inte skall
gå upp i debatten på fredag.
Jag har också trivts bra i försvarsutskottet. Mycket
av det beror på Arne Andersson. Jag brukar i den
offentliga debatten få frågan hur det har varit att arbe-
ta i försvarsutskottet när man är så ung, miljöpartist
och dessutom kvinna som inte ens har gjort lumpen.
Då brukar jag säga att vår ordförande har skapat ett
väldigt gott arbetsklimat och gjort att jag verkligen
känt att människor har lyssnat på mig. Det är jag
väldigt glad och stolt över. Det vill jag rikta till Arne
Andersson personligen.
För att gå tillbaka till själva anförandet och det vi
debatterar i kväll vill jag först yrka bifall till reserva-
tion 7. Jag står bakom alla andra reservationer som
Miljöpartiet har skrivit under.
Det märkliga med detta betänkande är att det bara
behandlar ett förslag från regeringen, nämligen att
riksdagen skall godkänna förslaget till ändring av
övergripande mål för Försvarsmakten vad avser be-
redskapen. Det innebär att alla andra förändringar
som tas upp i betänkandet - pliktfrågorna, materielan-
skaffningen, frivilligverksamheten osv. - har för-
svarsutskottet och riksdagen egentligen inte någon
möjlighet att besluta någonting om. Detta tar rege-
ringen och myndigheten hand om.
Det här säger en hel del om hur litet det trots allt
är, sett till det hela, som försvarsutskottet egentligen
kan påverka. Det är också någonting som vi skall
debattera på fredag, dvs. riksdagens möjligheter att
styra Försvarsmakten.
Det försvarsbeslut som fattades i december 1996
var tänkt att gälla de närmaste fem åren. Det föll dock
samman med ett pladask på rekordtid, såsom både
Arne Andersson och Lennart Rohdin har tagit upp i
sina anföranden. För tids vinnande kan jag instämma i
deras beskrivning av hur historien har gått till konsti-
tutionellt. KU har också debatterat den här frågan
under dagen. Sammantaget kan Miljöpartiet konstate-
ra att både ÖB och försvarsministern ytterst bär an-
svaret för den uppkomna situationen.
Det är inte de besparingar som nu måste göras
som Miljöpartiet är emot. Tvärtom har vi i många
olika sammanhang, inte minst i polemik mot företrä-
dare för andra partier, under hela den här mandatperi-
oden sagt att vi vill skära mer pengar från det militära
försvaret. Vad vi vänder oss mot från Miljöpartiets
sida är sättet det sker på. De åtgärder som regeringen
föreslår för att "rädda" 1998 års budget är en räcka
panikåtgärder som sammantaget inte leder till ett
nödvändigt helhetsgrepp på försvarsekonomin. Resul-
tatet blir i stället ett mycket ineffektivt utnyttjande av
försvarets resurser - med andra ord: ett stort slöseri
med skattepengar.
Ett exempel: Regeringen vill kalla in 3 500 färre
totalförsvarspliktiga 1998 och 1999. Trots detta skri-
ver regeringen i propositionen om totalförsvarsplik-
tens vikt för folkförankringen. Det rimmar illa med de
åtgärder man vill vidta.
Om man verkligen hade ansett att plikttjänstgö-
ringen var en sådan fundamental del av folkförank-
ringen och att det demokratiska folkförsvaret i stort
sett står och faller med att så många som möjligt kal-
las in till plikttjänstgöring hade man rimligtvis undan-
tagit detta område från besparingar. Här rimmar alltså
teori och praktik illa.
Just nu tittar Pliktutredningen närmare på totalför-
svarsplikten. I de nuvarande direktiven ingår inte att
utreda en avskaffad plikttjänstgöring. Det tycker
Miljöpartiet att det borde ha gjort. Dessutom har man
gett ett tilläggsdirektiv som säger att man endast i
undantagsfall skall skriva in ungdomar i utbildnings-
reserven. Det är inte bra. Då går man ett stort steg
tillbaka, och det rimmar återigen absolut inte med de
åtgärder man ämnar vidta, att färre skall kallas in.
En annan sak är att regeringen föreslår att materie-
lanskaffningen minskas och senareläggs med litet
drygt 1 miljard kronor under 1998. Det gäller enbart
ej redan beställda projekt. Alla projekt som är beslu-
tade och där en beställning föreligger är undantagna.
Det menar jag och Miljöpartiet att man måste titta
närmare på och t.ex. omförhandla för att skapa hand-
lingsfrihet inför det nya försvarsbeslutet, kontrollsta-
tionen, ominriktningen eller vad vi väljer att kalla det
som skall ske våren 1999. Ett bra exempel, om man
nu skall prata om nytänkande och nya grepp i totalför-
svaret, är att titta på JAS delserie 3, vars ram nu upp-
går till över 70 miljarder kronor - helt ofattbart.
Miljöpartiets uppfattning är att alla nyinvestering-
ar och flyttningar av verksamhet som är en följd av
Försvarsbeslut 96 skall stoppas i avvaktan på ett nytt
helhetsgrepp 1999. Risken är annars, precis som Arne
Andersson sade tidigare, att man bygger in sig i nyin-
vesteringar som man riskerar att lämna efter ett kort
tag. Det är ett enormt slöseri med skattepengar, som
inte alls är försvarbart.
Ett av de mest uppmärksammade förslagen till
nyinvesteringar som redovisades i Försvarsbeslut 96
var flyttningen av den flygburna signal- och radar-
spaningen samt flyttningen av flygtransporterna från
Malmen till Uppsala. Detta leder till nyinvesteringar
på ca 200 miljoner kronor. Med andra ord återigen ett
slöseri med skattemedel. Det vill Miljöpartiet till-
sammans med Folkpartiet och kd stoppa.
Andra nyinvesteringar som är på gång har att göra
med helikopterdivisionen på Sävö. Miljöpartiet anser
att omorganisationen skall stoppas så att ett samhälls-
ekonomiskt helhetsgrepp baserat på en uppdelning av
Division Syd i två divisioner kan tas i samband med
nästa försvarsbeslut. Det här står också kd, fp och v
bakom i en reservation.
I särskilda yttranden tar Miljöpartiet upp två för-
slag på områden som man borde titta närmare på när
det gäller besparingar. Det gäller de olika förmåner
för de anställda som florerar inom Försvarsmakten,
varav många är mycket uppseendeväckande. Det har
försvarsministern och jag diskuterat tidigare i en in-
terpellationsdebatt. Regeringen har fredat området
Internationell verksamhet från besparingar. Det kan
tyckas rimligt med tanke på de huvuduppgifter För-
svarsmakten har, men här kan vi enligt Miljöpartiets
mening hitta personal i Natostaber och PFF-
verksamheten. Där borde man kunna spara pengar.
Sammantaget, fru talman, kan Miljöpartiet till-
sammans med fyra andra partier i riksdagen konstate-
ra att det är uppenbart att det inte i ytterligare fyra år
går att lappa och laga ett försvarsbeslut som är fattat
på felaktiga grunder. Det är nödvändigt med en
ominriktning av försvaret redan 1999. Det har vi
skrivit en reservation om. Vi behöver ett nytt grepp
som gör att man kan dra konsekvenserna av den sä-
kerhetspolitiska situation som råder, ett försvarsbeslut
som inte tar sin utgångspunkt i betraktelser från dåtid,
utan som filas fram genom en bred remissomgång till
bl.a. organisationer med andra infallsvinklar än de
traditionellt militära. Därför bör regeringen se till att
förutsättningar skapas för en sådan ominriktning ge-
nom att tillräckliga underlag har arbetats fram på de
olika myndigheterna.
Slutligen, för att vinna tid åt kammaren, fru tal-
man, vill jag i denna debatt peka på att osäkerheterna
i planeringen ligger kvar vad gäller åren 1999 och
2001. Mot det kan man använda argumentet att den
här debatten inte handlar om det, men jag tycker ändå
att vi skall lyfta fram den frågan. Hur de här osäkerhe-
terna skall lösas antyder inte försvarsministern på
något sätt i propositionen, vilket är ytterligare ett
argument för att ett nytt försvarsbeslut, eller vad man
vill kalla det, är berättigat. Jag undrar hur ministern
ser på detta.
En annan fråga jag vill skicka med som inte tas
upp i propositionen, men som jag tycker är mycket
allvarlig, är år 2000-problematiken. Man undrar hur
mycket det skall kosta för totalförsvaret, men kanske
framför allt för det militära försvaret, att gå igenom
sina datasystem, styr- och reglerteknik osv. inför
2000-skiftet. Det är någonting som borde kosta redan
nu egentligen, med tanke på att det är långsiktiga
åtgärder som måste vidtas, som också tar tid, om vi
skall säkra att det inte händer någonting som vare sig
försvarsministern, jag eller någon annan vill uppleva.
Det är också någonting som har uppmärksammats på
senare tid.
Det var några korta frågor, fru talman.