Fru talman! Tyvärr är det inte unikt att kammaren
debatterar ekonomiska problem i Försvarsmakten. Det
är snarare regel än undantag. Det visar att systemet
med att styra och följa upp Försvarsmaktens verk-
samhet har brister och att Försvarsmaktens förvalt-
ning i fred måste reformeras om det skall gå att kom-
ma till rätta med återkommande obalanser. Liksom på
andra samhällsområden visar det sig även här att
stabila spelregler är nödvändiga, åtminstone för en
försvarsbeslutsperiod i taget. Riksdagen måste också
kunna lita på att uppgifterna i regeringens beslutsun-
derlag är korrekta.
Det kvarstår en grundläggande osäkerhet och svår-
förutsägbarhet om den säkerhetspolitiska utveckling-
en på längre sikt. Så har det beskrivits i den säker-
hetspolitiska rapporten från Försvarsberedningen.
Det militära försvarets verksamhet, planering och
utveckling måste därför även i fortsättningen präglas
av att uppgiften att försvara landet mot väpnade an-
grepp är det yttersta motivet för det militära försvarets
existens.
Fru talman! När nu den andra stora omstrukture-
ringen under 1990-talet av Försvarsmakten äger rum
samtidigt som ett ekonomiskt underskott på över 10
miljarder skall täckas under innevarande försvarsbe-
slutsperiod bör ett underlag för ett nytt försvarsbeslut
utarbetas i stället för att genom besparingar lappa,
laga, stoppa och senarelägga olika projekt. Anpass-
nings- och återtagningsdoktrinen från Försvarsbeslut
96, som bygger på att full krigsduglighet skall uppnås
inom tolv månader vid ett försämrat säkerhetspolitiskt
läge, sätts annars ur spel. Till detta kommer att det
inte går att bortse från risken att Försvarsmaktens
långsiktiga styrka urgröps. Så väsentliga omställning-
ar i försvarsinriktningen kräver både noggrann utred-
ning och demokratisk förankring.
Ett försvarsbeslut ger möjlighet att utifrån om-
världsutvecklingen och det vidgade säkerhetsbegrep-
pet lägga en ny grund för försvarspolitiken. I stället
för att nu drastiskt sänka beredskapskraven, reducera
materielanskaffningen och hemvärns- och frivillig-
verksamheten bör därför ett nytt försvarsbeslut med
en tydlig målbild föreläggas riksdagen. Kontrollsta-
tion 99 bör därför bli en avstamp för en ny försvars-
politisk inriktning utifrån ett folkförsvar med största
möjliga handlingsfrihet inför framtida hot.
Konsekvenserna av de föreslagna förändringarna
skapar otrygghet för de totalförsvarspliktiga, den
anställda personalen och personal inom svensk för-
svarsindustri och kan på sikt leda till minskat förtro-
ende för försvaret. Inte minst gäller detta alla de med-
borgare som på frivillig bas, med frivilliga arbetsin-
satser, stöder försvaret.
Efter det kalla krigets slut har vi en annorlunda
hotbild. Flera olika säkerhetsstrukturer har tillkommit
i Europa med inriktning på ökat samarbete. Vi måste
därför finna de bästa lösningarna för att behålla vår
fred och frihet och för att kunna möta morgondagens
utmaningar utan gårdagens låsningar. Detta måste
beaktas och talar för ett helhetsgrepp vad gäller för-
svarspolitiken.
Bifall till reservation nr 1!
Fru talman! I Försvarsbeslut 96 beslöts att För-
svarsmaktens beredskap skall medge att organisatio-
nens huvuddel inom ett år efter beslut har uppnått full
krigsduglighet. Nu föreslår regeringen att utvalda
delar av organisationen inom ett år skall ha uppnått
full krigsduglighet. Förmågan till anpassning skall
kvarstå.
Kristdemokraterna har tidigare påtalat de svaghe-
ter som anpassningsdoktrinen innebär. Den grundläg-
gande frågan är om vår demokrati är kapabel att fatta
nödvändiga beslut om en höjning av vår krigsduglig-
het och tillväxt i tid och i tillräcklig omfattning. En
kedja bestående av uttydning och tolkning av förvar-
ningssignaler, nödvändiga politiska beslut, planering,
igångsättning och resursuppbyggnad får inte brista för
att en återtagning skall kunna säkerställas.
Effekterna av de aktuella besparingarna skärper
kraven på framförhållning i beslutsfattandet. Befäl-
skårens kompetens måste bevaras och tydliga kvali-
tetskrav på förbanden måste ställas för att kunna vid-
makthålla en trovärdig anpassningsförmåga. Motiva-
tionen hos de försvarsanställda måste upprätthållas.
Kunskap och färdighet som ingen eller få har eller har
haft omöjliggör en långsiktig anpassning.
En grundläggande förutsättning för vår säkerhets-
politik är att Försvarsmaktens operativa förmåga
bibehålls på en sådan nivå att ingripanden mot varje
form av kränkning av vårt territorium ej går ned.
Försvarets förmåga till anpassning är en central
fråga för svensk försvarspolitik, och eftersom syste-
met med att skapa en långsiktig anpassningsförmåga
inte är uppbyggt ännu måste alla reduktioner av denna
förmåga noggrant analyseras.
Fru talman! Regeringen har bestämt att alla inves-
teringar avseende mark, anläggningar och lokaler som
överstiger 20 miljoner kronor skall underställas rege-
ringens prövning. För att öka kontrollen över dessa
investeringar avser regeringen att ändra denna gräns
till 10 miljoner kronor.
I riksdagens beslut om Sveriges totalförsvar 1998
fanns ett antal beslut om flyttningar och omstrukture-
ringar av verksamhet med därtill hörande investering-
ar. Det gäller bl.a. helikopterverksamheten samt den
flygburna signal- och radarspaningen i fred.
Kristdemokraterna föreslår därför att en noggrann
översyn görs av de investeringar som planeras inom
Försvarsmakten för att finna alternativa besparingar
till de nu föreslagna. Vi bör undvika långsiktiga
bindningar som kan försämra förutsättningarna för ett
bra beslut 1999.
Ett konkret exempel nämns i vår motion. Det
handlar om den flygburna signal- och radarspaningen
som skall lokaliseras till Uppsala. Detta innebär inves-
teringskostnader på ca 200 miljoner kronor. På Mal-
men i Linköping finns redan nödvändiga och ända-
målsenliga lokaler, trafikledning, banor, personal
m.m. Beslutet att flytta signal- och radarspaningen till
Uppsala bör därför enligt vår mening omprövas.
Kristdemokraterna står bakom reservationerna 6, 7
och 8. Jag yrkar bifall till endast nr 8.
Fru talman! Svensk säkerhetspolitik bygger på en
hög materiell försörjningsgrad, och riksdagen betona-
de i försvarsbeslutet 1996 att säkerställandet av För-
svarsmaktens långsiktiga materielförsörjning och
vidmakthållandet av nuvarande system utgör en viktig
del av försvarspolitiken.
Kristdemokraterna menar att det är väsentligt att
reduceringen av materielanskaffningen inte ger lång-
siktiga negativa konsekvenser för den inhemska kom-
petensen. Vi måste upprätthålla en hög nivå på ut-
vecklingsverksamheten för att bibehålla nödvändig
kompetens i ett tillväxtläge och för att svensk för-
svarsindustri skall betraktas som en attraktiv samar-
betspartner i den omstruktureringsfas som den europe-
iska försvarsindustrin befinner sig i. Försvarsindustrin
får även ökad betydelse för det civila samhället efter-
som dess spetsteknologier ger spridningseffekter vid
utveckling av civila produkter, vilket även näringsut-
skottet påpekat i sitt yttrande.
För att försvarsindustrin skall få möjlighet att an-
passa sig till förändrade förutsättningar utifrån För-
svarsmaktens behov bör en nationell försvarsindust-
riell strategi utarbetas som anger prioriterade utveck-
lingsvägar. Försvarsutskottet gör samma bedömning
som näringsutskottet att regeringen i höst bör åter-
komma med en samlad redovisning om försvarsin-
dustrin. Denna bör då kunna bilda underlag för den
försvarsindustriella strategi som Kristdemokraterna
efterlyst.
Fru talman! Utskottsmajoriteten delar regeringens
bedömning att hemvärns- och frivilligverksamheten
bör genomföras för att uppnå de mål som riksdagen
har beslutat, men föreslår ändå att verksamheten bör
kunna reduceras med ca 10 miljoner kronor.
Kristdemokraterna har vid flera tillfällen betonat
de frivilliga försvarsorganisationernas stora betydelse
för försvaret, försvarsviljan och totalförsvarets för-
ankring i samhället. Eftersom de frivilliga är organise-
rade i många föreningar runt om i landet utgör de en
värdefull bas för olika anpassningsåtgärder samtidigt
som de är en lätt gripbar resurs att tillgå vid olyckor
och andra akuta störningar i vårt sårbara, fredstida
samhälle.
En viktig del av det frivilliga försvaret är Hem-
värnet, som genom sin förankring har en mycket god
kännedom om lokala förhållanden. Hemvärnsförban-
den finns över hela landet dygnet om, året runt och
utgör en betydande del av territorialförsvaret, som
med kort mobiliseringstid bl.a. skall ytövervaka och
skydda mot sabotage. Hemvärnet är en levande orga-
nisation som stärker samhällets förmåga att motstå
svåra påfrestningar.
I försvarsbeslutet 1996 erinrades om det mål på
125 000 personer för Hemvärnets utveckling som
uppställdes i försvarsbeslutet 1992. Grunden i de
båda försvarsbesluten måste därför fullföljas så att
inte Hemvärnets framtid äventyras.
Kristdemokraterna menar därför att hemvärns- och
frivilligverksamheten helt skall undantas från bespa-
ringar för att denna samhällsnyttiga resurs skall förbli
vital, bedrivas med kontinuitet och fortsatt engage-
mang samt kunna växa. Vi har därför reserverat oss
här, men jag yrkar inte bifall till den reservationen.
Fru talman! Som avslutning vill även jag tacka
Arne Andersson för att ha svingat klubban i försvarut-
skottet med den äran och tacka även Jan Jennehag för
många gemytliga samtal.