Fru talman! Som säkert är väl känt ämnar Centerpartiet vara Sveriges bästa miljö- och landsbygdsparti. Det är ingen lätt avvägning. Inte sällan driver miljörörelsen förslag som går ut över landsbygden. Landsbygdsrörelsen driver ibland förslag som är dåliga för miljön. Det gäller att hitta en bra balans däremellan. Just nu har vi lyckats hyfsat bra. Vi anser att vi är det med hästlängder bästa landsbygdspartiet, och vi är på god väg att bli Sverigebästa parti när det gäller miljöfrågan.
Inspiration till hur man inte ska göra kan vi dock hitta hos Sverigedemokraterna. Så som jag ser det handlar såväl landsbygds- som miljöpolitik om att bland annat göra rätt i alla frågor som präglas av perspektiven många bäckar små. Det gäller att göra rätt i de många detaljfrågor som så ofta präglar politiken. Men det gäller också att vara på rätt sida om de stora dragen och de stora processerna.
Miljöfrågan och landsbygdsfrågan har mycket med varandra att göra. Se på till exempel när vi ska tackla klimatutmaningen och klimatförändringarna. Vi måste ställa om vårt samhälle. Det gäller såväl Sverige som världens alla länder, och det går att göra på ett sådant sätt som uppenbart skapar möjligheter för till exempel de gröna näringarna, biodrivmedel och biobränslen, det vill säga sådant som behövs för att ställa om från en fossil ekonomi.
Den senaste tiden har Sverigedemokraterna som enda parti i Sveriges riksdag röstat nej till Parisavtalet och konsekvent röstat nej till och drivit på för att ta bort stöd och politiska insatser som görs för att stimulera fram en bioekonomi. Man är på helt fel sida av såväl klimatfrågan som landsbygdens framtidsfrågor. Frågan till Oscar Sjöstedt är uppenbar: Hur kan ett parti hamna så fel i två så viktiga frågor?