STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2017 Rambeslutet
Fru talman! Det som behövs - det som fungerar - i miljöpolitiken är riktiga och långsiktiga spelregler för en grön omställning, i form av till exempel stegvis ökad beskattning av miljöförstöring och att man låter resurserna gå ut i ekonomin i form av sänkt skatt på jobb och företagande. Detta innebär att miljöskatternas andel av skattemixen ökar, vilket ger ett grundläggande incitament till en grön omställning.
Miljöpartiet gör halva läxan. Man höjer vissa miljöskatter - en del av dem är bra, andra är mindre bra - men stapeln med höjda miljöskatter överskuggas av stapeln med höjda skatter på jobb och företagande. Man höjer skatten på jobb och företagande fyra gånger så mycket som man höjer skatten på olika former av miljöförstöring.
Detta är dåligt, och mycket riktigt var det när Miljöpartiet kom in i regeringen som de svenska utsläppen började att öka. Detta är mycket allvarligt. Vi måste komma tillbaka till den trend som fanns då Centerpartiet hade miljöministerposten. Då minskade vi - år för år, sakta men säkert - de svenska utsläppen, samtidigt som ekonomin gick bra.
Det förvånar mig lite att Janine Alm Ericson nämner solskatten, eftersom den kanske är det tydligaste exemplet på den ryckighet och bristande seriositet som präglar delar av regeringens miljöpolitik. Samtidigt som solenergin håller på att verkligen ta fart inför Sverige en världsunik skatt på just småskalig solenergi. Man gör det på grund av dåliga förhandlingar i såväl Bryssel som Norge, som man skyller på, och sedan blir det upp till oss - och inte minst upp till skatteutskottets ordförande Pelle Åsling, som sitter här - att ligga på regeringen och kräva svar.
Nu har man backat, vilket är bra, men vi kan se tillbaka på ett förlorat år. Året som gått har präglats av osäkerhet och en helt världsunik skatt på solenergi. Detta är ett typexempel på miljöpolitik när den är som sämst.