Fru talman! Svaret är nej. Vi vill inte avskaffa jobbskatteavdraget. Vi är för jobbskatteavdraget, och det har vi drivit i flera budgetar.
Däremot har jobbskatteavdraget, sitt namn till trots, inte karaktären av ett avdrag. Jobbskatteavdraget har mer karaktären av en reduktion på skatteinkomster. Jakob Forssmed förstår säkert vad jag menar med det. Detta är lite tekniskt och kanske lite krångligt, men i och med att vi är inne på detta måste jag ta upp det. Jag tycker att det är bättre att det har karaktären av ett avdrag i stället, inte en reduktion, så att slagsidan går mot de lägre inkomstdecilerna. Alla får lägre skatt, men det blir en slagsida mot de lägre inkomstdecilerna, men även de högre inkomstdecilerna.
Självfallet kan man inte ta bort ränteavdraget i ett svep. Däremot tycker jag absolut att vi ska börja titta på att minska det. Då tycker jag det är lämpligt att man går mot sänkta inkomstskatter - krona för krona av de pengar staten får in på att successivt börja plocka bort ränteavdraget - just av det skälet att hushållen inte ska drabbas.
Jag vet inte om Kristdemokraterna ställer sig bakom den principen. Men jag är mycket orolig för de partier som driver en minskning eller ett slopande av ränteavdraget, och som sedan ser att staten har fått en massa pengar som kan användas till en massa roliga saker. Dessa pengar måste ovillkorligen gå tillbaka till hushållen, krona för krona, så att hushållen inte ska bli drabbade. Då blir effekten i ekonomin på aggregerad nivå inte lika påtaglig utan kanske till och med tvärtom. Vi kan nämligen utgå från att alla som har ränteavdrag har någon form av lån. Och de flesta som har lån har också någon form av inkomst, annars brukar de inte få lån. Då kompenseras i alla fall de hushåll som har stora bostadslån. Detta måste göras. Vi kommer att rösta nej till alla förslag om att minska eller slopa ränteavdragen om dessa pengar ska användas någon annanstans. Dessa pengar måste gå tillbaka till hushållen, krona för krona.