Fru talman! Den pessimistiskt lagde uppfattar sig säkert ha fler och bättre anledningar än på länge att hysa missmod inför framtiden. År 2016 har på många sätt varit ett svart år. Populismen har skördat framgångar. Europas kanske viktigaste politiska institution någonsin, nämligen vår gemensamma union, är utsatt för mycket hård press. Och Storbritannien har röstat för att lämna unionen.
Sveriges närmaste omvärld ter sig osäkrare än på mycket länge. Samtidigt lever vi i en tid då ny teknik och nya tjänster skapar nya beteenden och nya möjligheter. Allt detta nya ger oss också nya verktyg för att ge fler människor än någonsin välstånd. Vi kan och vi ska lösa miljö- och klimatfrågan genom nytänkande, framåtskridande och tillväxt.
Det finns de som inte mäktar med att erkänna möjligheterna. De är alltför upptagna med att älta problemen. Dessa krafter får inte växa sig så starka att de tar över. Pessimismen får inte dominera. Den skapar ingenting. Det är framtidstro som skapar jobb och utveckling. I grunden är det hoppet, inte oron, som ger oss en värld där våra barn får det bättre än vad vi har det. Sverige förtjänar politiska krafter som tar parti för de hoppfulla.
Fru talman! Centerpartiet försöker vara den politiska kraften. Vårt budgetalternativ med alla dess förslag vilar på en grund av framtidstro och reformiver. Många är i dag rädda för förändringen i sig. På politikområde efter politikområde är det uppenbart att det är enkelt att säga nej - nej till förslag, nej till reformer, nej till förändring. Centerpartiet säger ja till samma saker. Vi vet att det är nu vi lägger grunden för kommande år och decennier av svenskt välstånd och svensk framgång.
Vi är tydliga med att centrala samhällsområden, inklusive arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, måste reformeras i grunden eftersom de har slutat fungera.
Vi vet att det är det fria företagandet och jobbskapandet som är grunden för Sveriges välstånd, och därför är jag stolt över att företräda det budgetalternativ i Sveriges riksdag som föreslår lägst skatter på jobb och företagande. Vill vi på allvar att jobben ska växa till måste vi också bryta den politik som innebär att våra skatter på jobbskapande är bland världens högsta, inte minst för de små företagen - Sveriges jobbskapare.
Vi tecknar också en bild där vi tar nya steg i den gröna skatteväxlingen. Den gör det dyrare att smutsa ned i naturen, samtidigt som pengarna slussas tillbaka in i ekonomin - till hushållen och företagen - genom sänkta skatter på just jobb och företagande.
Vi i Centerpartiet sitter inte passiva när vi ser hur otrygghet och missmod präglar alltför stora delar av vårt land. Därför driver vi på för storsatsningar på fler poliser i hela landet, bättre bredband och mobiltäckning och en jobb- och företagarpolitik som sätter igång jobbskapandet såväl på landsbygden som i storstädernas förorter. Det finns vissa saker som bara ska funka, oavsett var i Sverige man befinner sig.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2017 Rambeslutet
Fru talman! Sverige delas. Så krasst och direkt både kan och bör man uttrycka sig. Sverige delas. I det svenska samhället finns i dag en tudelning som vidgar avståndet människor emellan. Vi ser det i bostadspolitiken, där insider- och outsiderproblemet är närmast cementerat.
Vi ser det på arbetsmarknaden, där andelen arbetslösa som tillhör någon av de grupper som klassificeras som svaga hela tiden ökar. I klartext: Är du arbetslös i Sverige i dag har du oftast dessutom svaga språkkunskaper, en låg utbildningsnivå, en historia av sjukdom och långtidsarbetslöshet - eller så har du över huvud taget aldrig fått in en fot på arbetsmarknaden. Självklart leder detta till att tusentals, tiotusentals, hundratusentals människor i vårt land känner att allt fler dörrar är stängda för dem. "Sverige går bra, men det gäller inte mig."
Vi ser det i klyftan mellan stad och land - Sverige växer, men inte i takt. Vi verkar alla under en medielogik som säger att det är rimligt att skriva sex gånger fler artiklar om att en rondell i Stockholm ska byggas än om att hela Kiruna stad ska flyttas. Så sent som i dag kunde vi läsa artiklar där det står att det upplevda utanförskapet - eller klyftan mellan makten i Stockholm och den enskilda människan - är mycket större i glesbygd och på landsbygd. Detta är någonting vi måste ta på allvar, för det är precis sådant som har varit grogrund för såväl brexitomröstningar som Trumps valseger i USA.
Det kan verka som att dessa utmaningar är monumentalt stora. Jag skulle på något sätt vilja säga att lösningen är förhållandevis enkel: Kavla upp ärmarna och sätt igång att lösa problemen! Folk utanför behöver nya vägar in på arbetsmarknaden, även de som inte har ett exemplariskt cv att visa upp. Ja, då behöver vi ju lärlingsjobb, ingångsjobb och nya vägar in på arbetsmarknaden där man kan växa in i sin nya roll.
För att överbrygga den regionala klyftan måste vi först inse vad problemet är. Det finns flera uppenbara fall av hämmande regler som sätter stopp för utveckling och värdeskapande. Ta bara det ständiga exemplet strandskyddet! Många bygder förvägras möjligheten att kratta manegen för investeringar och inflyttning helt enkelt för att det vilar en död hand över en av deras viktigaste resurser. Man får inte utveckla. Detta är inget nytt - vi har talat om det mycket länge - men det händer ju ingenting. Det är fortfarande förbjudet att bygga längs med stränderna i stora delar av vårt land, även i bygder där stränderna kan räknas i kilometer per person.
De gröna näringarna är ett annat exempel. Många företagare går på knäna, inte minst mjölkbönderna. Genomför då Centerpartiets bondepaket med sänkta skatter och avgifter som finns i vårt budgetförslag! Den digitala infrastrukturen är alldeles för dålig. Men öka då satsningarna!
Detta är bara några exempel, och i alla av dem - oavsett om det gäller arbetsmarknaden eller den regionala klyftan - ser vi att regeringen gör alldeles för lite. I vissa frågor gör den ingenting över huvud taget. Det låga reformtempot är tyvärr det kanske främsta kännetecknet för regeringen Löfven. Det är allvarligt, för i det vakuum som regeringens icke-existerande propositioner, initiativ och reformer lämnar efter sig frodas missnöjet.
Fru talman! Vi har sedan urminnes tider haft en konflikt i den svenska politiken kring huruvida det är rätt eller fel att sänka respektive höja skatten på arbete. Frågan är helt enkelt om vi ska ha skattesänkningar på jobb och företagande eller om vi ska ha skattehöjningar på desamma. De argument som Centerpartiet och likasinnade partier för fram är att det är rätt att människor får behålla en större del av sin lön. Det skapar ett mer robust samhälle, och det skapar möjligheter för familjer att utveckla sina liv som de vill. Motargumenten är att det är bättre om en större del av makten hanteras inom staten därför att det ger likvärdighet, och andra upplevt positiva exempel från den socialistiska kanten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2017 Rambeslutet
Jag skulle vilja hävda att det har kommit ett nytt starkt argument i debatten som vi måste ta till oss, och det är den digitalisering och automatisering som sker och som överför väldigt mycket av det arbete som görs till någon form av maskin - oavsett om den befinner sig i ett moln, det vill säga i en hårddisk någonstans, eller om den faktiskt är en robot som genomför arbetet. Det är en snabb omvälvning av ekonomin, och det enda rätta nu är att sänka skattetrycket på arbete för att rädda det som räddas kan och behålla så många arbetsuppgifter som möjligt som ger folk mål och mening i deras liv.
Detta är ett stort jobb, och det kommer att ta många budgetar. Men det är solklart fel väg att gå att, som regeringen har gjort, i ett antal budgetar sakta men säkert och steg för steg höja skatten på jobb och företagande. Tvärtom måste vi skifta ned detta, inte bara för att det skapar bättre förutsättningar för jobb och företagande här och nu utan även för att det på lång sikt är det enda rätta. Vi kommer nämligen inte att klara detta annars.
Sverige behöver ansvarstagande här och nu samtidigt som vi behöver handfasta reformer för framtiden. När regeringen misslyckas med både och måste vi övriga ta ansvar för det kanske viktigaste av allt. Sverige behöver politiska krafter som tar parti för de hoppfulla.
(Applåder)