Herr talman! Hur regelverket för spel- och lotteri-
verksamhet skall formas har under de senaste åren
haft många turer. Utredningar, uppvaktningar, inter-
pellationer och diskussioner i olika organ och depar-
tement borde ha lett fram till större klarhet än vad
detta betänkande ger besked om. Spel- och lotterifrå-
gor har så många dimensioner att det borde har präg-
lat utskottets slutsats mer. Nu har det mest blivit en
lokaliseringsfråga, till viss del en regionalpolitisk
fråga och slutligen en fråga om hur man restaurerar
konkursfärdiga kommuner.
Riksdagen har flera gånger slagit fast att folkrörel-
sernas roll och andel på spelmarknaden bör stärkas.
För mindre än två år sedan uttryckte den dåvarande
regeringen att "även om minskningen av folkrörelser-
nas andel av marknaden synes ha stannat av bör enligt
regeringens mening ökade och bestående intäktsmöj-
ligheter för folkrörelserna skapas".
När riksdagen på senvåren 1994 antog en ny lot-
terilag slogs det ju också fast att "marknaden förbe-
hålls staten och folkrörelserna samt att folkrörelserna
framöver bör erhålla en stärkt roll på eller ökad över-
skottsandel av spelmarknaden".
I botten för dessa uttalanden och beslut låg den
parlamentariska utredningen Vinna eller försvinna,
som i full enighet hade föreslagit att staten inte skulle
få breda ut sig på folkrörelsernas bekostnad.
Det betänkande som nu föreligger har inte följt
upp sådana tankegångar. Nu handlar det om ett
vinstdelningssystem som visserligen påstås ha förde-
lar i vad som nu gäller, men där statens och folkrörel-
sernas intressen kopplas samman på ett sätt som inte
säkert gynnar just det ideella föreningsarbetet. Vis-
serligen sägs det storslaget att föreningslivet skall få
möjlighet att framföra synpunkter på principerna för
fördelning av medlen, men det är ändå regeringen
som till slut skall bestämma hur det skall vara. Det är
en dålig tröst att detta vinstdelningssystem skall kunna
följas av riksdagen. Erfarenheterna visar ju att en
sådan modell visserligen innebär information men
föga möjlighet för parlamentarikerna att rejält påverka
skeendet. Därför, herr talman, känner jag fortfarande
oro för den framtoning som både propositionen och
utskottsbetänkandet ger belägg för. Statens ambition
att ytterligare bredda sin marknad synes inte hindras
av att de ideella folkrörelserna skall garanteras till-
börligt utrymme. Staten har ett övertag som i varje
fall den eniga parlamentariska utredningen inte hade
tänkt sig. Jag påstår t.o.m. i min motion att de parla-
mentariska signalerna mera har talat om "fördel folk-
rörelserna".
En annan viktig fråga för riksdagen att ha syn-
punkter på är hållningen till de problem som kan följa
i ett alltför ivrigt spelande. Många människor råkar ut
för det som skulle kunna karakteriseras som spelbero-
ende. Därför är det viktigt att den utformningen inte
lämnas därhän på ett sådant sätt som utskottet har
gjort. Visserligen hänger sig utskottet åt förhoppning-
ar om att regeringen nog kommer att föreslå 2 miljo-
ner i nästa budgetproposition. Men därom vet vi ju för
närvarande ingenting. Erfarenheterna från förhopp-
ningar om nya pengar har ju som bekant inte alltid
infriats. Dessutom avvaktar spelandet inte en sådan
forskning eller slutsats.
Vidare delar finansutskottet uppfattningen att re-
missbehandlingen och en fortsatt beredning inte bör
föregripas. Men under tiden snurrar spelet på i allt
högre tempo, med de s.k. snabba dragningarna med
höga vinster som extra lockbete. Tala om otakt.
Herr talman! I min motion Fi74 har jag också tagit
upp vikten av att lotterianordnare - också de statliga -
bör ha en etisk hållning i sin verksamhet. Jag erinrade
om att folkrörelsernas samarbetgsorgan för lotterifrå-
gor, FSL, har upprättat ett policydokument i avsikt att
utbud och köptryck inte skall vara för aktivt för att
inte säga för aggressivt. Särskilt för ungdomar kan det
innebära negativa följder. Därför har man lagt vikt vid
beaktandet av sådana problem. Enligt min mening är
det viktigt att också statsmakten tar sig an sådana
frågor, så att det inte blir fritt fram för nya och smarta
spel hur som helst. Finansutskottet har i praktiken inte
behandlat den frågan. Visserligen hänvisar man till
vad socialutskottet anser, men man avfärdar utan
resonemang mitt yrkande. Men problemet är att soci-
alutskottet inte heller har gjort något annat än att
redovisa yrkandet. Man lägger tyngdpunkten på vad
forskningen i framtiden kan komma fram till och vad
internationella erfarenheter kan ge.
Herr talman! För egen del anser jag att det skulle
ha varit naturligt att utskottet och därmed också riks-
dagen hade varit mer tydlig i sin principiella hållning
att statsmakten och andra lotterianordnare skall ha
tydliga etiska utgångspunkter för sitt handlande när
det gäller spel- och lotteriverksamhet. I den mån re-
geringen inte snabbt tar initiativ att upprätthålla och
hävda en sådan ordning som jag har föreslagit i min
motion finns det anledning för oss här i riksdagen att
snart nog återkomma till den frågan.
Spel- och lotteriverksamhet har i ordnade och se-
riösa former sitt berättigande. Men det är ett viktigt
ekonomiskt inslag också i det ideella föreningslivet.
Det momentet måste vara tydligt då regelsystemet
skall utvärderas och verksamheten granskas. Det är
viktigt att intentionerna från den eniga parlamentaris-
ka utredningen kan upprätthållas och hävdas.