Herr talman! Jag är orolig också därför att jag, li-
kaväl som Lisbet Calner, har varit med några år i de
här sammanhangen. Just sådana här uttalanden, fru
Calner, har riksdagen gjort vid åtskilliga tillfällen när
vi har fattat regionalpolitiska beslut, men de har inte
givit någon effekt i verkligheten.
Det är, som jag tidigare sade, här och nu som
statsmakterna kan ta sitt regionalpolitiska ansvar. Det
är väl ändå inte så att Lisbet Calner har tänkt sig att ge
den nya bolagsstyrelsen den funktion som riksdagen
nu har? Eller är det tänkt att styrelsen skall få väga in
både sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska
hänsyn? Jag tror att det blir svårt, men i så fall är det
ju ett fall framåt.
Jag är förvånad över att statsmakterna inte här och
nu vill ta större hänsyn till sysselsättningsläget på
Gotland, som utvecklingen ser ut där borta. Praktiskt
taget varenda verksamhet som staten är inblandad i på
Gotland och mer därtill hotas av förändring och ned-
läggning med indragningar av personal som följd.
Några i tiden näraliggande exempel är Lärbroanstal-
ten, Roma sockerbruk och gjorda förändringar inom
tullen, för att inte nämna vad som kan komma att
hända inom försvaret.
Jag har inte förstått att det finns tendenser till någ-
ra sådana stora problem i Sundbyberg och i Stock-
holmsregionen, men ändå är man tydligen inte beredd
att fullt ta regionalpolitiska hänsyn. Jag beklagar det.
Även om jag kan tolka skrivningarna positivt är det
möjligt att vi från Centern genom att försöka pressa
det här beslutet vidare ändå har lyckats komma ett
stycke på vägen, men det är inte tillräckligt.