Fru talman! Jag får erinra Pär-Axel Sahlberg om
att konventionen kom 1991. Det är tio år sedan den
kom. År 1999 lade en utredning fram synpunkter på
detta. Några klatschiga beslut handlar det inte om.
Det är väl alldeles utmärkt att lösa detta olika
parter emellan. Det är självklart det som ska göras.
Vad är det då som hindrar att man går vidare och
ratificerar konventionen? Jag har svårt att begripa
varför det tar så lång tid att ratificera konventionen.
Per Lager nämnde i sitt anförande att andra länder har
lyckats. Norge har lyckats. Vad är det som gör att det
är så specifikt svårt att lyckas i Sverige?