Fru talman! Vi som har varit med några år längre
än Helena Bargholtz och har följt frågan vet att Norge
gjorde en mycket djärv egen tolkning av hur just
markfrågan skulle hanteras. De gjorde det mycket
medvetet för att provocera i fråga om det mera rätts-
liga juridiska förhållningssättet till marken. Man
väntade nog att ILO skulle reagera ganska snabbt på
den norska tolkningen. Det skedde inte. Därför gick
åren. Då ställdes naturligtvis frågan om Sverige borde
har gjort likadant. Den slutsatsen skulle möjligen
kunna dras.
Det är inte fråga om att beslutet har förhalats i
Sveriges riksdag av den svenska regeringen, enligt
Helena Bargholtz, utan det är fråga om att komplexi-
teten är så stor. Kanhända kan Helena Bargholtz få ett
tips från mig - som har utlovat fler motioner i frågan
- att nästa gång det är motionstid i stället ägna den
tiden åt att åka runt i Härjedalen, Jämtland och längs
gränsen norröver och diskutera med markägare och
samer. Det är ett kanske mer fruktbart sätt. Då kan det
hända att Helena Bargholtz inser komplexiteten och
inte står här och skäller på riksdag och regering. Här
är en reell konflikt. Det innebär inte att den inte kan
lösas. Vi arbetar med en lösning.