Fru talman! Jag vill till att börja med yrka bifall
till reservationerna nr 1 och nr 2. Jag tänker ta upp de
här reservationerna och också nämna lite annat om-
kring samernas rättigheter.
För det första gäller det då att Sverige ska ratifice-
ra ILO-konventionen 169. Sverige var ju en av initia-
tivtagarna till just den här konventionen. Det är rätt så
märkligt att vi i dag, tio år efteråt, inte har ratificerat
den. Däremot har t.ex. Norge och Danmark gjort det.
En sådan ratificering betyder ju i första hand ett offi-
ciellt erkännande av samerna, som Sveriges ur-
sprungsfolk. Det är viktigt.
En utredning lade fram en rapport 1999 om ILO.
Där sade man faktiskt att en ratificering borde komma
till stånd, men man trodde sig då kunna säga att det
skulle kunna ta fem år eftersom mark skulle identifie-
ras först och man skulle tillsätta en gränsdragnings-
kommission. Man skulle då klarlägga jakt- och fiske-
rättigheterna för samerna. Nu har det redan gått två
år, fru talman. Tiden rinner i väg. Miljöpartiet har
från början sagt att hela den här processen inte borde
ta mer än två år. I årets motion har vi sagt att det här
ska ske snarast, för vi inser att tiden går, och vi måste
följa med tiden. Det som är problemet är att det drar
ut på tiden, och det ska det inte göra.
Den här gränsdragningskommissionen är ju inte
tillsatt. Sameminister Margareta Winberg sade i ett
svar här i kammaren i november dels att man skulle
ha de direktiv som behövdes färdiga, dels att den
skulle tillsättas under våren. Men problemet är att den
rennäringspolitiska kommitté som just nu sitter borde
vara färdig i april, men tyvärr har samerepresentanten
i kommittén, Per Mikael Utsi, hoppat av. Det innebär
att samefrågorna alltså inte behandlas av en kommitté
där samer ingår. Det är mycket anmärkningsvärt. Så
får det helt enkelt inte fortsätta. Det, menar jag, är ett
ansvar som ligger både på regeringen, på Sametinget
och på själva kommittén. Man måste ha samisk repre-
sentation i den här kommittén.
Sedan skulle jag vilja ställa frågan om den kom-
mande gränsdragningskommissionen på något sätt är
beroende av pengar som är till för den rennäringspo-
litiska kommittén, dvs. om man använder samma
pengar. Det kan vara intressant att höra om någon här
kan svara på det.
Den andra reservationen handlar om rättegångs-
kostnaderna. Jag och Miljöpartiet menar att man inte
kan ha sådana här stora principiella mål där enskilda
samebyar eller samebyar tillsammans får stå för hela
kostnaden. Hittills uppgår kostnaderna till ca 13 mil-
joner kronor, och vad jag har förstått ligger ytterligare
en halv miljon nu i röret, så att säga. Det räcker inte,
menar jag, att säga att Samefonden har beviljat ränte-
och amorteringsfria lån. Här måste staten gå in och se
till att dessa rättegångskostnader ersätts så att parter-
na hålls skadeslösa. Det gäller både samerna och
markägarna. Det hela handlar ju om samernas möj-
ligheter till traditionellt vinterbete. Det är en principi-
ellt oerhört viktig fråga, och här måste staten helt
enkelt gå in.
I övrigt har jag till betänkandet fogat ett särskilt
yttrande som handlar om gränsdragningskommissio-
nen. Jag och Miljöpartiet menar att den måste vara
internationellt sammansatt. De här frågorna är viktiga
internationellt, och det gäller att få in en särskild
metodik för att både lokalt och långsiktigt kunna
hantera den konflikt som finns och som vi alla är
medvetna om. Det är viktigt att man då kopplar in
t.ex. Internationella freds- och konfliktinstitutet. Det
gäller att hitta rätt metodik.
Jag vet också att det samtidigt pågår försök, fram-
för allt i Härjedalen och norra Dalarna, att närma
parterna till varandra i olika samtal. Här är bl.a. Bo
Dockered inblandad. Detta är dock inget alternativ,
utan det sker parallellt.
Fru talman! Det finns väldigt mycket förutom
detta som behöver göras för samerna. Det gäller
språkutvecklingen, t.ex. möjligheten att stärka syd-
och lulesamiskan. Det gäller att se till att man kan få
sändningstid i det digitala marknätet över hela Sveri-
ge. Det gäller att se till att det finns samiska experter i
regeringen. Det har vi ännu inte, vad jag vet. I Norge
har man nio personer, varav tre är samer. Själva en-
hetschefen är också same. Det tror jag är väldigt vik-
tigt om man ska förstå de här frågorna på rätt sätt.
Fru talman! Jag hoppas att vi här i kammaren
kommer fram till ett beslut om att ILO-konventionen
169 helt enkelt ratificeras. Det är på gränsen till skan-
dal, tycker jag, att riksdagen inte kunnat fatta det
beslutet tidigare. Man brukar skylla på att det är så
mycket lagstiftning och så mycket arbete som måste
göras. Men detta kan man faktiskt göra efter ett be-
slut. Det gör man i Norge, och då kan man göra det
här.