Fru talman! Det är naturligtvis ett bekymmer att
det i fråga om rättegångarna inte i första hand är eko-
nomin som är problemet. Det är just den illustration
som de har gett till konfliktens väldigt speciella in-
gredienser. När man väl kommer inför rättegångs-
skranket företer man sådana bevis och argument som
enligt den nu tillämpade lagen inte är lösningen på
problemet. Jag förstår inte Miljöpartiets lösning att
Sverige som stat skulle ta över kostnaderna för rätte-
gångarna - som leder till att markägarna vinner i
frågan.
När det gäller frågan om Rennäringspolitiska
kommittén kan jag säga att jag inte arbetar vid rege-
ringens press- och informationstjänst. Jag kan inte ge
alla detaljer. Jag skulle vilja tro, hoppas och snudd på
utlova att Per Lager kan bli riktigt nöjd både när det
gäller den politiska breddningen men också möjlig-
heterna för samerna att ingå i arbetet. Det tror jag,
precis som Per Lager, är en absolut förutsättning.
Det är möjligt att vi skulle behöva göra detta med
internationell hjälp. Men jag är inte säker på att det är
lösningen. Till slut är det problemen med de inhems-
ka och historiska rättsförhållandena som måste hante-
ras.
Jag är övertygad om att vi kommer att lösa detta
problem i Sverige. Och jag hade gärna sett att vi hade
löst det. Men att det inte är löst beror, precis som Per
Lager gav mig rätt i, inte på söl i Rosenbad utan på
komplexiteten i dessa problem.