Fru talman! Repetition är vi vana vid här i riksda-
gen. Det innebär att frågor kommer igen. I det här
fallet är det inte minst motioner som kommer igen.
Ibland händer det väl att vi tycker att motionerna är
väl repetitiva. Men det här betänkandet illustrerar på
ett ganska tydligt sätt vad det faktiskt innebär.
När det gäller de minoritetsspråksfrågor som vi
hanterade häromåret då vi tillträdde minoritetsspråk-
skonventionen tycker vi att de motioner som aktuali-
serar dessa är för tidigt väckta. Datorerna har repete-
rat lite för snart efter det att den här lagstiftningen har
kommit. Där finns förslag om ändringar samt nya
värderingar av språk och dialekter - frågor som ut-
reddes riktigt grundligt i samband med vårt tidigare
beslut. Där avslår vi motionerna. Det innebär dock
inte alls att vi tycker att motionärerna är fel ute.
Tvärtom handlar det i flera fall just om att konventio-
nen och de beslut vi nu fattar i riksdagen ska imple-
menteras, att språken ska få ett större utrymme och att
den service som människor kan vänta sig ska erbju-
das.
När det sedan gäller repetitionen av motionerna
om teckenspråk förhåller det sig på ett delvis annat
sätt. Det här är också gamla bekanta som kommer
tillbaka. Det var en ganska stor enighet när vi be-
handlade minoritetsspråkskonventionen om att det
inte var möjligt att i det sammanhanget ta in tecken-
språket. Det innebär inte att vi inte anser och inser att
teckenspråket på många sätt är att betrakta som ett
minoritetsspråk. Men minoritetsspråkskonventionen
tar inte bara sikte på språket utan också på att befolk-
ningen i det aktuella fallet också i övrigt kunde be-
traktas som en minoritet. Så förhåller det sig inte
riktigt med teckenspråket.
Det blev dock intressant när motionerna nu kom
igen - inte minst Barbro Hietala Nordlunds och
Kenth Högströms motion, som lyfter upp frågan och
säger att på ett likartat sätt som skyddet för minori-
tetsspråk i övrigt borde man kunna finna en form för
teckenspråket. Vi har inte funnit den formen, fru
talman, men vi är nu eniga i utskottet om att uppmana
regeringen att tillsätta en utredning så att det här för-
hållandet klarläggs och reds ut.
Repetitiva motioner har alltså sin poäng. Ibland
blir det som vanligt: Vi avslår dem. Ibland får de
stöd. Här är det Barbro Hietala Nordlunds och Kenth
Högströms motion, och i rätt stor omfattning också
Ulla Westers, som har vunnit bifall.
När det sedan gäller de punkter där vi är mest
oeniga handlar det inte om samerna i och för sig utan
om tempot - eller snarare: Hur ska vi värdera de
problem som ILO 169 faktiskt aktualiserar? Jag tror
att både Miljöpartiet och Folkpartiet i det här avseen-
det alldeles för lättvindigt ser det som att det är ett
allmänt söl i regering och riksdag som gör att inte
beslut har tagits fram. Alla som bara i någon omfatt-
ning har luktat på de här frågorna inser ju att det är ett
mycket djupt konfliktmönster som av och till väcks i
de här frågorna. Till synes kan det verka som om
markägare och samer står emot varandra, men jag vill
nog påstå att bilden är mycket mer komplex än så.
Det är alldeles givet att Sverige måste finna de lagliga
lösningar som gör det möjligt för befolkningen i de
här delarna av landet att fungera tillsammans men
också gör att det finns ett rättssäkert förhållande så att
ägofrågor, näringsfrågor m.m. finner sin lösning.
Vi vet att detta går århundraden tillbaka. Vi är inte
speciellt stolta över hur Sverige har hanterat de här
frågorna. Jag tror dock att vi har anledning att känna
stolthet nu, för nu tas detta på stort allvar.
Det är inte omöjligt att regeringen redan i dag,
annars ganska snart, fattar beslut om att Rennärings-
politiska kommittén får ett förlängt uppdrag, att
kommittén breddas och därmed blir ett verkningsfullt
redskap i arbetet att förbereda för hur ILO 169 ska
kunna tillträdas. Men att Miljöpartiet har satt en egen
klocka för frågan och säger att det har gått ett tag
innebär inte att vi har närmat oss den lösning vi be-
höver. Där krävs gränsdragningskommissionen. Den
kommer att kräva sina modiga antal år för att hinna
igenom de många konflikter som finns.
Fru talman! Utskottets majoritet avstyrker de re-
servationer som är grundade på ett antal motioner
som det här har yrkats bifall till. Det innebär inte att
vi tycker att det här är ett litet problem. Det innebär
snarare att vi inser problemets vidd. Vi är på god väg
att lösa det.