Fru talman! Folkpartiet tror inte heller att det är
möjligt att göra - det vet ni. Jag fokuserade det all-
männa och tog inte upp de lösningar som jag som
folkpartist har på problem med köer osv. - det ingår
inte i denna interpellationsdebatt. Men vi har alltså
förslag.
Jag vill säga ett par ord till om Norge. Jag tycker
att Margot Wallström är litet nonchalant gentemot
Norge. De har en hög kvalitet, mycket tack vare att de
har fått svenska, välutbildade sjuksköterskor. Men
sjuksköterskor från Sverige trivs ju i Norge, och de
stannar kvar. Det beror naturligtvis på lönerna men
också på att det är ett lägre tempo på grund av ökad
bemanning.
Vi får inte glömma att det ingår i detta att man vill
stanna inom sitt område. Jag tillhör inte dem som
försöker blåsa upp siffrorna för hur många i Sverige
som i enkäter har svarat att de vill flytta. Enligt Vård-
förbundet är det 13 % som vill byta yrke, inte mer.
Det är möjligt att Margot Wallström har rätt i att det
alltid är på det viset.
Margot Wallström beskriver att vi kan göra så
mycket mer. En del i detta är ju att intensiteten i job-
bet har ökat så mycket. I Norge kan man i samband
med att man byter patienter i sängarna, skriver in och
ut, dokumenterar och intervjuar ta fem minuter för att
reflektera över hur det gick och vad man har gjort
med den patient som åker hem. Det blir mindre och
mindre tid för sådant.
Jag är själv sjuksköterska. Senast arbetade jag
sommaren 1991, men nu skulle jag inte orka. Jag får
erkänna att jag tillhör vårdens gummor. Även om jag
nu slutar i riksdagen skulle jag inte orka.
Jag måste göra en annan bekännelse. Min svärdot-
ter funderar på vad hon vill göra när barnen har blivit
större, men jag avråder henne från att bli sjuksköter-
ska. Det är jag egentligen oerhört ledsen för, men jag
gör det i alla fall då jag tycker att hon inte skulle
komma till sin rätt i vården.