Fru talman! Har Margot Wallström funderat på
varför Norge är så attraktivt? De har fler sjuksköter-
skor än vi. De har därmed ett lägre tempo än vi. Jag
tror att det gör mycket, plus mer betalt.
När det gäller exemplet från Malmö får man hop-
pas att Socialstyrelsen inte visar sig där och börjar
lägga sig i hur organisationen ser ut. Det var precis så
det var i Skaraborgs län. Nöjda engagerade sjukskö-
terskor hade till stor del börjat ta ett större ansvar, ett
ledningsansvar. Då kommer Socialstyrelsen och säger
att organisationen är oklar. Så vågar inte sjukvårdshu-
vudmannen stå emot utan lägger omedelbart på en
nivå till.
När jag skrev min interpellation var jag mycket
noga med att poängtera att det inte bara skulle bli
fråga om utbildning, utan utbildningen skulle bli en
del i det hela. Den andra stora delen är: Hur skapar vi
en beredskap för dessa bättre utbildade sjuksköterskor
och undersköterskor när de kommer ut till vården, när
de fått en vidareutbildning och en högskoleutbildning
med forskningsanknytning och själva kanske gjort
både utvecklings- och forskningsarbete? Vad finns det
för beredskap att ta emot dem som utvecklare av
själva vårdarbetet? Nu startar på försök en högskole-
utbildning för undersköterskor i Göteborg som jag
tycker är oerhört spännande. Men vad finns det för
beredskap hos sjukvårdshuvudmännen att ta emot
dessa människor, unga och gamla, som har en gedig-
nare utbildning? Vilken karriär finns för dem, vilka
arbetsuppgifter? I den saken är det oerhört viktigt att
vi visar att vi bekymrar oss och sätter press på arbets-
huvudmännnen så att de ser litet längre än precis vart
näsan räcker.
Jag tycker också att människosynen i vården be-
höver ändras. Det är naturligtvis ingenting som vare
sig ministern eller jag kan göra någonting åt, men vi
kan lyfta fram det. Jag har uppfattningen att persona-
len i dag bara ses som utbytbara schemarader. Det är
klart att dessa högutbildade unga människor som
genom gymnasieskolan har tränats i att ta initiativ och
utnyttja sin kreativitet aldrig i världen kan vara nöjda
med att komma till ett jobb och ses som utbytbara
klossar och schemarader. De vill vara med och påver-
ka, inte som i dag ha noll inflytande. Det hör också
till det positiva som ministern möter varje vecka. När
ministern kommer till en avdelning eller till ett sjuk-
hus med stor charm och stort lyssnande och vänlighet,
börjar man naturligtvis inte gnälla. Man visar alltid
upp det bästa. Men vi får inte vara blinda. Det finns
också det mörka.
Vi får inte blunda för den konkurrens eller avund-
sjuka som finns mellan olika yrkesgrupper. Distrikt-
sköterskornas rätt att förskriva läkemedel, som egent-
ligen är ganska självklar eftersom dessa träffar de
gamla människorna, motarbetades länge av läkarkå-
ren. På samma sätt har barnmorskornas rätt att delta i
förebyggande arbete motarbetats. Vi måste stödja
dem som är svagare. Jag tycker att det än så länge är
kvinnorna som behöver vårt starka stöd. De stöds av
ett tydligt regelverk.