Herr talman! Jag är glad att Birgit Friggebo är kvar
i kammaren, eftersom jag kanske får anledning att
ställa direkta frågor till henne.
Jag skall gå direkt på det som kommer att vålla
dagens häftigaste debatt med anledning av
betänkandet KU37, nämligen lokaliseringen av den
nya myndighetsorganisationen.
Den nuvarande borgerliga regeringen har vid
upprepade tillfällen givit prov på vad som med ett
modeuttryck kallas maktens arrogans. Det senaste,
men säkert inte det sista, exemplet på detta är
kulturminister Birgit Friggebos agerande.
Birgit Friggebo går på kollisionskurs mot ett enigt
konstitutionsutskotts uttalande om att de nya
myndigheterna bör förläggas utanför Stockholm.
Enligt en utskrift av en intervju med Birgit
Friggebo den 26 april i Radio Västernorrland sägs
följande:
Reportern: En intressant fråga här i Sundsvall är
frågan om de nya myndigheterna Radio- och TV-
verket. Den skall ju diskuteras i riksdagen nu på
torsdag. Har du redan tagit ställning i
lokaliseringsfrågan? Birgit Friggebo: Ja. Det här är
inga fyra myndigheter. Det är fyra små avdelningar
som slås samman. Det handlar om mindre än 30
personer, och vi tycker att de kan bli kvar där de är.
Okänsligt och arrogant låter man alltså i Sundsvall
av alla orter meddela, två dagar innan riksdagen
fattat beslut, att myndigheterna skall ligga i
Stockholm. Riksdagen och konstitutionsutskottet
är mycket tydliga i sak på den här punkten.
Riksdagens mening är en förläggning utanför
Stockholm.
Givetvis är det ett svepskäl och dålig advokatyr när
man säger att konstitutionsutskottet inte ger klara
och entydiga besked. Det är riktigt att vi inte pekar
ut vare sig Jönköping eller Sundsvall. Orter utanför
Stockholms kommun får regeringen ta ställning till.
Men vi är klara och tydliga på den här punkten.
Myndigheterna skall förläggas till en ort utanför
Stockholm.
Detta handlande inger inte något större förtroende
enligt vår mening. Vi anser att Birgit Friggebo
nonchalerar svenska folkets företrädare riksdagen.
Vi tycker att det är ett klandervärt beteende.
Därför är min fråga helt naturligt: Är Birgit
Friggebo beredd att ompröva sin ståndpunkt och
ånyo överväga en lokalisering utifrån debatten och
utifrån ett förnyat övervägande om vad utskottet
anser?
I propositionen nämns inte lokaliseringen av de
sammanslagna myndigheterna över huvud taget.
Den utredning som föregått propositionen har
snällt rättat sig efter direktiven och utgått från att
de skall förläggas i Stockholm. Det har inte gjorts
någon konsekvensanalys som har behandlat
lokaliseringen.
Riksdagen har senast 1993 lagt fast principer för
omlokalisering av befintlig verksamhet eller
lokalisering av nya myndigheter. I
arbetsmarknadsutskottets betänkande framhölls
om lokalisering av nya myndigheter att riksdagen
vid flera tillfällen uttalat sig för att det är viktigt att
välja annan lokaliseringsort än Stockholm.
Regeringen har vidare utfärdat generella direktiv
till kommittéer och särskilda utredare att redovisa
regionalpolitiska konsekvenser av sina förslag. Det
har inte skett i detta fall. Nu kan man tvista om
huruvida myndigheterna är nya eller inte.
Organisationen som sådan är ny, och
myndigheterna har delvis givits en del nya
uppgifter.
Vi socialdemokrater anser att det vore ytterst
lämligt med en lokalisering utanför Stockholms
kommun. Detta anser också utskottet i sin helhet.
Vi tänker oss enligt den motion vi skrev en ort med
ett brett medieutbud och kvalificerad kompetens.
Med det skall förstås kompetens av juridiskt slag.
Denna utlokalisering skulle vitalisera ortens
utbildningsliv, medie- och kulturliv samt bidra med
exptertis och sakkunskap på ett mycket viktigt
framtidsområde. Myndigheterna själva skulle få
ökad arbetsro när de inte arbetar mitt i storstadens
enorma medieutbud med sitt hektiska tempo.
Utskottet var alltså enig i sin uppfattning.
Beträffande lokaliseringen skulle riksdagen i sin
hemställan med anledning av en mängd motioner,
bl.a. den socialdemokratiska motionen från
utskottsgruppen, ge regeringen till känna vad
utskottet angivit, nämligen att regeringen skulle
överväga lokalisering till annan ort än Stockholm.
I övrigt anser vi i likhet med propositionen att en
ny organisationsmodell är behövlig. Två nya
myndigheter -- Radio- och TV-verket samt
Granskningsnämnden för radio och TV -- ersätter
tidigare fyra nämnder. Socialdemokraterna
reserverar sig mot att Radio- ochTV-verket, som
propositionen föreslår, blir ett enrådighetsverk
med verkschefen som ensam ansvarig. Vi vill ha en
styrelse med parlamentarisk sammansättning som
leder verksamheten.
Regeringens proposition,
Förvaltningsmyndigheternas ledning, talar under
punkt 4 om alternativa ledningsformer till ett
enrådighetsverk. Där intas en helt annan
ståndpunkt. Det är Finansdepartementet som står
för den propositionen. Man säger att regeringen
anser att en styrelse är lämplig för kultursektorns
myndigheter som ofta har speciella uppgifter som
skiljer dem från förvaltningen i övrigt.
Finansdepartementet uppmärksammar
kulturpolitikens speciella förutsättningar bättre än
vad Kulturdepartementet gör självt i den här
frågan. Man föredrar alltså styrelseformen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i
betänkandet i dess helhet utom när det gäller
mom. 4. Där yrkar jag bifall till den
socialdemokratiska reservationen.