Herr talman! Vi debatterar visserligen ett
kulturpolitiskt ärende, men jag skulle vilja påstå att
det lika mycket är ett arbetsmarknadspolitiskt
sådant. Det är också helt naturligt att vi har sådana
aspekter på dessa frågor, speciellt då det finns så
klart uttalade riktlinjer från riksdagen i flera
omgångar om att man vid varje etablerande av ny
myndighet skall pröva utlokalisering utanför
storstaden Stockholm.
Anledningen till att jag tar till orda i denna debatt
är lokaliseringen av de två nya myndigheterna. Jag
har också väckt en motion med anledning av
propositionen. Motionen innehåller förslag om ett
tillkännagivande till regeringen om utlokalisering
till annan kommun än Stockholm. I första hand har
jag nämnt Sundsvall som lämplig ort.
Under debatten har alla argument framförts som
jag hade tänkt att ta upp, och det finns ingen
anledning att upprepa dem. Vi vet att Sundsvall är
en lämplig ort av flera skäl. Den nya
myndighetsorganisationen är också lämplig att
utlokalisera.
Behandlingen i de berörda utskotten är jag i stora
drag nöjd med, även om jag gärna sett en litet
skarpare skrivning i KU:s betänkande. Jag är
medveten om att ett enskilt utskott inte kan uttala
sig för en särskild lokaliseringsort.
Det tråkiga är att vår ärade kulturminister, som inte
är i kammaren under denna debatt, tycks ha
uppfattat den måhända något veka skrivningen i
KU:s yttrande som ett klartecken till att föregripa
riksdagens beslut. Jag, som många andra, blev
mycket förvånad när jag hörde talas om hennes
uttalanden, bl.a. i lokalradio och i lokal-TV, när vi
häromdagen besökte Sundsvall. Det finns ingen
anledning att jag upprepar vad hon sagt; det har
sagts tidigare här i dag. Men det visar på en
inställning som man kan vara förvånad över,
nämligen litet nonchalans mot riksdagen.
Det som inte sagt tidigare i debatten, vad jag vet,
är att kulturministern för några dagar sedan till
personalen vid nuvarande Kabelnämnden uttalat
ungefär följande: Regeringen bör då överväga
möjligheten till utlokalisering, sägs det. Vi har
redan prövat denna fråga och vi finner ingen
anledning att ändra den nuvarande lokaliseringen i
Gamla stan. Detta sade hon inför berörd personal.
Herr talman! Det finns även annat som i detta
sammanhang kan refereras till, men det är inte
relevant, speciellt inte som kulturministern inte
finns här i kammaren och kan försvara sig. Det
väsentliga är dock att en minister i en regering visar
denna inställning till riksdagen, något som
kulturministern gör i och med att hon före
riksdagsbehandlingen uttalar sig i olika
sammanhang så klart om var den nya
myndighetsorganisationen skall etableras.
Kulturministern har också tidigare i debatten
förnekat att hon skulle ha yttrat sig i denna
riktning. Hon menar att det skulle vara oansvarigt
att göra sådana uttalanden. Det kan jag hålla med
om. Jag kan också acceptera att även en minister
inte är mer än människa. Naturligtvis tycker hon,
som är stockholmare och som också är bosatt i
Stockholm, att det är jobbigt att fatta beslut som
innebär att människor i Stockholm blir arbetslösa.
Även Stockholm har en ansträngd arbetsmarknad i
dag, och det är naturligtvis mycket svårt att fatta
beslut som innebär förlorade arbetstillfällen.
Kulturministern tycker naturligtvis att det är
smidigast och enklast att betrakta inrättandet av de
två nya myndigheterna som en omorganisation, där
två myndigheter blir fyra. Det är enklast att skaffa
nya skyltar och skriva nya organisationsplaner,
kanske flytta om litet i kontorsrum och köra vidare.
Det är minsta motståndets lag.
Om man då vill nonchalera riksdagens tidigare klart
uttalade riktlinjer om att pröva utlokalisering av
nya myndigheter kan man göra så. Men så får man
inte resonera, herr talman, inte ens om man är
kulturminister och har rötterna och boplatsen här i
storstaden.
Herr talman! Jag vill med det här inlägget yrka
bifall till min motion K45, där jag förespråkar en
utlokalisering av de två nya myndigheterna till
Sundsvall.