Fru talman! När man hör Hans Andersson känner
man sig förflyttad till 70-talets klasskampsideologi.
Som den gamla kommunist han är får han det att låta
som att vi har arbetsgivare som är elaka och bara vill
folk illa och arbetstagare som är snälla och vänliga.
Sker det någonting så är det kapitalisterna som suger
ut arbetstagarna.
Som Hans Andersson vet har vi i debatten sagt att
vi har de icke-dispositiva reglerna. De är en grund för
arbetsrättsreglerna. Sedan har vi sagt att därutöver
skall vi ha frivilliga avtal. Det kan vara enskilda avtal
eller avtal som sluts av en grupp enskilda människor
som går samman.
Jobben skall komma i de små och medelstora före-
tagen. Vi tror att det kommer fler jobb där än i storfö-
retagen. Relationerna på de små arbetsplatserna är ju
ofta väldigt goda. Man kan inte ha förhållanden som
är oerhört dåligt, för då fungerar det inte.
Skillnaden mellan vår syn, Hans Andersson, och
er syn är att vi tror på individen. Vi tror att människor
kan sluta avtal i ett föränderligt samhälle, i ett samhäl-
le där man kanske jobbar på annorlunda tider än tidi-
gare. Man kanske jobbar hemma vissa tider och job-
bar på företag andra tider. Däri ligger den stora skill-
naden.
Jag måste fråga Hans Andersson om han inte ser
problem när medlemmar som inte är med i facket
utsätts för blockader? Är detta inte ett problem och ett
fackligt övergrepp? Jag tycker att det är ett stort pro-
blem. Det skulle vara intressant att höra Hans Anders-
sons syn på detta.