Herr talman! Den 12 december 1996 försämrade
den socialdemokratiska regeringen arbetsrätten bl.a.
genom att införa en ny anställningsform, överens-
kommen visstidsanställning. Man kortade företrädes-
rätten till återanställning. Man införde helt enkelt ett
slags just in time-tänkande på arbetsmarknaden där
arbetskraften skall vara både tillgänglig just när pro-
duktionen behöver den och lätt utbytbar. Man började
avreglera arbetsmarknaden och minskade de fackliga
organisationernas makt genom att flytta förhandlings-
rätten om avvikelse från regler om tidsbegränsade
anställningar, turordningsregler, företrädesrätt m.m.
från den centrala organisationen till det lokala facket.
Socialdemokraterna har helt enkelt använt den inne-
varande mandatperioden till att genomföra delar av
SAF:s och de borgerliga partiernas krav på en försäm-
rad arbetsrätt.
Vi i Vänsterpartiet lägger i detta betänkande åter-
igen fram förslag och reserverar oss för att man skall
riva upp beslut som fattats om de här försämringarna.
Tyvärr vidhåller majoriteten sin uppfattning och avvi-
sar våra förslag.
Vidare menar vi att det är dags att nu utveckla en
helt ny arbetsrätt. Våra arbetsrättslagar speglar 1970-
talets arbetsmarknad. I dag ser arbetsmarknaden helt
annorlunda ut. Vi har ändrade produktions- och or-
ganisationsformer. Vi har nya anställningsformer. Vi
har en internationalisering och vi har ett EU-
medlemskap. Detta innebär att dagens arbetsrätt inte
längre fångar upp de problem som finns på arbets-
marknaden och inte heller ger arbetstagaren rätt till
det inflytande, den kompetensutveckling och den
trygghet i anställningen som faktiskt vore befogat.
T.ex. LAS, lagen om anställningsskydd, bygger
helt och hållet på tillsvidareanställning. Samtidigt vet
vi att mer än 25 % av alla anställningar i dag är helt
andra anställningsformer. Inte minst unga LO-kvinnor
har i mycket stor utsträckning timanställning eller
annan visstidsanställning som i ringa omfattning om-
fattas av vår nuvarande lagstiftning. Det finns ett
glapp här. Vi vet också att alltfler arbetsuppgifter via
kontrakt läggs ut på entreprenörer, konsulter och
andra uppdragstagare. Det finns alltså en växande
oreglerad arbetsmarknad vid sidan av lagen om an-
ställningsskydd och övrig arbetsrättslagstiftning.
Arbetsrätten är samhällets försök att uppväga den
ojämna maktbalansen på arbetsmarknaden mellan
arbetstagare och arbetsgivare. Men när arbetsmarkna-
den utvecklas så att alltfler anställningar sker utanför
ramen för de arbetsrättsliga lagstiftningarna menar vi
att det faktiskt är dags att modernisera, förstärka och
utveckla lagstiftningen på området. Vi anser att en
utvecklad arbetsrätt är produktiv.
En arbetstagare som har kompetens, inflytande
och trygghet i anställningen känner ett större ansvar
och ett större engagemang. En arbetsmarknad där
arbetstagarna i stället reduceras till tig-och-lyd-
människor som efter behov plockas ut och in i pro-
duktionen är inte produktiv.
Utskottets majoritet avstyrker vår motion med
motivet att vi har utrett arbetsrätten flera gånger under
senare år och att det därför inte finns något behov av
nya utredningar. Man säger nej till utveckling.
Vi menar att de utredningar som har gjorts alla har
handlat om att antingen försvara det vi har eller rasera
det vi har, och de har då utgått från vårt nuvarande
regelverk. Vi menar att det i stället behövs en helt ny
arbetsrätt. Utgångspunkten för den skall vara lönta-
garnas rätt till inflytande, kompetensutveckling, ytt-
randefrihet och trygghet på arbetsmarknaden. Den
måste i dag se helt annorlunda ut än 70-talets lag-
stiftning.
Vi menar att det också handlar om att fånga både
produktionens och individens behov av flexibilitet.
Även individer har behov av flexibilitet, samtidigt
som det är viktigt att säkra individens rätt till kollek-
tivets styrka i form av fackets stöd och starka fackliga
rättigheter.
Vi måste också demokratisera arbetslivet. En vik-
tig fråga i den processen är rätten att yttra sig fritt. I
dag upphör yttranderätten när man går in på arbets-
platserna. Det har vi sett många exempel på. Männi-
skor har förlorat jobbet därför att de har använt sig av
sin rätt att yttra sig fritt. De har helt enkelt varit
"illojala" i arbetsgivarnas ögon. Det handlar om am-
bulansförare som sägs upp för att de påvisat brister i
säkerheten, om fabriksarbetare som sägs upp för att
de påvisat brister i miljöarbetet. Nu senast har dess-
utom vissa kommuner börjat använda kriteriet
"lojalitet" när det gäller lönesättning. Man vill alltså
ytterligare markera att yttrandefriheten är någonting
som hör till fritiden och inte till arbetslivet. Är man
kritisk skall man inte få ta del av lönehöjningar. Kan
man inte skrämmas till tystnad skall man köpas till
tystnad.
Så håller yttrandefriheten i arbetslivet på att snä-
vas åt i stället för att utvidgas. Det är allvarligt, inte
bara därför att demokratin i hela samhället urholkas
utan också därför att de kritiskt tänkande människorna
tystnar. Då avstannar också all utveckling.
Vänsterpartiet har begärt en lagstiftning som säk-
rar även anställdas rätt att yttra sig fritt. Utskottet
avstyrker det med motiveringen att man har avstyrkt
samma yrkande tidigare. Det är i mina ögon en icke-
motivering.
Vi menar också att arbetsrätten skall ses över bl.a.
för att kvinnors villkor på arbetsmarknaden skiljer sig
markant från männens. Vi har inte bara en segregerad
arbetsmarknad, utan vi har också segregerade ar-
betsvillkor mellan könen. Kvinnor finns i stor ut-
sträckning i visstidsanställningar, får mindre del av
kompetensutveckling och särbehandlas i avtalsturlis-
tor. Inte minst det flitiga missbruket av timanställ-
ningar, som främst drabbar kvinnor, är i sig ett motiv
för en översyn.
Vi har också begärt en lagstiftning mot arbetsgiva-
rens rätt att köpa ut arbetstagare trots att de av dom-
stolen är ålagda att återta en lagstridigt uppsagd ar-
betstagare. Här talar jag om 39 § i LAS. Det är nöd-
vändigt att man kraftigt begränsar den här rätten att
låta makt och pengar gå före domstolsbeslut.
Vi har också sagt att det är dags att i lag reglera
användandet av medicinska kontroller. Utskottet
hänvisar i betänkandet till en utredning som enligt
utskottet presenterades 1993 och som alltså sedan fem
år är föremål för övervägande i Arbetsmarknadsde-
partementet. Vi menar att det finns en uppenbar risk
med att ha generellt tillåtna medicinska kontroller
eller att använda sig av genetiska undersökningar i
samband med nyanställningar. Det kan vara farligt.
Medicinska uppgifter kan, utan att vara kopplade till
arbetsplatsens arbetsmiljö, leda till att människor med
olika - konstaterade eller befarade - svagheter ute-
stängs från arbetsmarknaden.
Vi tycker att det är dags att komma till skott och
snabbt utreda och presentera en lagstiftning som reg-
lerar användandet av medicinska kontroller. Andra
länder har gått före och lagstiftat om det här, just för
att undvika att människor sorteras bort och ut ur ar-
betsmarknaden enbart på grund av att de tillhör en
riskgrupp som kan insjukna någon gång i framtiden.
Vi föreslår också att företag som har verksamhet i
flera länder skall vara skyldiga att enligt lag betala
skadestånd när man lägger ned sin verksamhet här i
Sverige. Det finns liknande skadeståndsregler i andra
EU-länder. Det här förhållandet att vi saknar det i
Sverige innebär att det är billigare att lägga ned fabri-
ker i Sverige än utomlands. När Atlas Copco lade ned
sin fabrik i Tyskland fick de betala 440 000 kr per
anställd. Om vi hade haft samma regler i Sverige hade
det kostat Ericsson 450 miljoner kronor att lägga ned
sin fabrik i Norrköping. När företag i dag håller på att
rationalisera och koncentrera sin verksamhet stimule-
rar vår lagstiftning till att lägga ned verksamheterna i
Sverige och flytta utomlands. Vi tycker att det är
orimligt.
Herr talman! Från borgerligt håll säger man ofta
att arbetsrätten måste försvagas. Vi har hört Kent
Olsson upprepa det mantrat från talarstolen här i dag.
Man anser att vi skall avreglera arbetsmarknaden för
att fler företag skall våga anställa. Man påstår att
arbetsrätten är ett hinder för ökad produktivitet.
Låt mig i år, liksom andra år, avliva den här my-
ten. Tvärtom visar ju de få vetenskapliga utredningar
som gjorts att en välutvecklad arbetsrätt främjar pro-
duktiviteten. Även internationell forskning visar detta.
Vad hände t.ex. i Spanien, som avreglerade? Jo, an-
ställningarna omvandlades till enbart visstidsanställ-
ningar i stället för tillsvidareanställningar. Det var
resultatet. Sanningen är ju att en utvecklad arbetsrätt,
med stärkt inflytande för löntagarna, gör att vi får
effektivare företag och verksamheter.
En arbetsrätt som ställer krav på och medför att
arbetsgivarna skall fatta sakligt grundade beslut och
där arbetstagarna ges möjlighet att vidareutvecklas
främjar både företag och samhälle.
Det är inte heller sant att företagen inte vill eller
vågar anställa på grund av arbetsrätten. Det finns
undersökningar gjorda vid Örebro högskola och även
andra undersökningar som visar att vad företagen
önskar är tillgång på kapital, ett bra ränteläge och
naturligtvis efterfrågan.
Det är alltså dags att möta den vulgärdebatt som
förs från moderat håll. Moderaterna har fel, och de
saknar dessutom belägg för sina påståenden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.