Fru talman! Jag kan konstatera en gång till att arbetsmarknadsministern börjar med hösten 2008 igen. Varför gör han det? Jag ska återigen försöka ge den här bilden. Vi har försökt spara i kistorna i tolv år, och arbetsmarknadsministern har fått en högkonjunktur i nästan två år.
Sedan började egentligen allting före finanskrisen, alltså innan detta världsomfattande elände kom fram. Littorins arbetsmarknadspolitik kan ju beskrivas som en naturkatastrof. Den är som en översvämning som tar bort allt man har byggt upp. Så kan man beskriva Littorins arbetsmarknadspolitik.
Återigen: Ungdomarna sätts i karantän samtidigt som arbetsgivare får sänkta socialavgifter för redan anställda. Det är klyftan. Man skapar en klyfta när det gäller unga på arbetsmarknaden. Det är en väldigt stor klyfta. Den klyftan, som allt annat, leder inte till ökad konsumtion, som arbetsmarknadsministern påstod här. Den skapar en osäkerhet i landet. Ingen som känner sig osäker på vad som händer om man blir sjuk eller arbetslös vågar konsumera, utan man sparar i ladorna för att man kanske kommer att behöva det.