Fru talman! Tack för svaret, arbetsmarknadsministern! Jag måste dock inledningsvis göra arbetsmarknadsministern lite besviken.
Arbetsmarknadsministern avslutar sitt svar med att säga att han hoppas att vi inte ska dra några långsiktiga slutsatser om regeringens satsningar inom arbetsmarknadspolitiken. Tyvärr måste jag göra arbetsmarknadsministern besviken. Det är just precis det vi ska göra i dag.
Jag vet och förstår att arbetsmarknadsministern helst hade velat undvika det, och jag förstår den fromma förhoppningen. Men det är inte bara vi i oppositionen som är mycket bekymrade över vad som har hänt, eller rättare sagt inte hänt, i arbetsmarknadspolitiken de senaste fyra åren. Det kan sammanfattas med ett ord, och det är: misslyckande. Den moderata arbetsmarknadspolitiken har misslyckats kapitalt på alla punkter.
Jobbskatteavdraget har inte lett till någonting annat än ökade klyftor. Det har inte skapat några nya jobb. Arbetslöshetsersättningen i arbetslöshetsförsäkringen skulle skapa fler jobb genom att man skulle sänka den och göra de arbetslösa fattigare. Det har inte skapat några fler jobb.
Reformeringen av Arbetsförmedlingen med jobbcoacher som sysslade med hypnos och healing och jobbcoacher som hade upp till 70 arbetslösa som man skulle försöka att ge någon sorts personlig coachning har misslyckats och har inte skapat några nya jobb.
Det är 10 miljarder i sjön till de arbetsgivare som har ungdomar anställda. Det har misslyckats. Det har inte skapat några nya jobb. Inom parentes kan man säga att McDonalds är ett sådant företag som ofta används som ett exempel. Man har visat att McDonalds har fått tiotals miljoner mer i sin resultaträkning på grund av satsningen. Hemma i den kommun där jag kommer ifrån har man fortsatt med svart arbetskraft och slavlöner trots satsningen.
Näringslivets rekryteringsenkät som tas upp i interpellationen visar att arbetsmarknadspolitiken inte fungerar och har misslyckats. Det konstaterar Svenskt Näringsliv. Trots lågkonjunktur kan man inte rekrytera folk på grund av att de saknar rätt utbildning.
Man har misslyckats i högkonjunkturen, och man har misslyckats i lågkonjunkturen. Det är vad arbetsmarknadsministern hoppas att vi inte ska utreda eller dra några långsiktiga slutsatser om. Men oppositionen har gjort det, ekonomerna har gjort det och Svenskt Näringsliv har gjort det. Sist men inte minst har naturligtvis alla arbetslösa kunnat konstatera att det inte var lättare att söka jobb bara för att man har fått sänkt ersättning i a-kassan och höjd skatt på sin inkomst. Bara för att man har blivit fattigare när man blev arbetslös blev det inte fler jobb.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt och beskriva den moderata arbetsmarknadspolitiken med några andra ord. Jag har gjort det vid andra tillfällen och tycker att det är dags att påminna om var de nya moderaternas arbetsmarknadspolitik egentligen härstammar från.
Jag skulle vilja passa på att påminna om varifrån det så kallade nya arbetarpartiet egentligen har hämtat sin politik. Man kan läsa om det i en bok utgiven av Sveriges Kommuner och Landsting som beskriver arbetsmarknadspolitiken i ett historiskt perspektiv. Där skriver man så här: "1871 års fattigvårdslag slog fast att kommunerna inte längre behövde befatta sig med sysselsättningsskapande åtgärder under krisår. Den nya fattigvårdspolitiken vilade på uppfattningen att fullt arbetsföra personer i princip aldrig skulle behöva sakna sysselsättning, under förutsättning att de accepterade de villkor som erbjuds på arbetsmarknaden. De som ändå var arbetslösa betraktades som frivilligt arbetslösa och var därmed inte heller berättigade till något samhälleligt understöd."
De nya Moderaternas arbetsmarknadspolitik är exakt identisk med 1871 års fattigvårdspolitik. Det fungerade inte på 1800-talet och det fungerar inte på 2000-talet. Arbetsmarknadspolitiken har misslyckats. Detta ska vi nu ta en debatt om.