Fru talman! Patrik Björck har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att komma till rätta med arbetslösheten och vilka åtgärder jag avser att vidta för att utbilda arbetslösa för att möta näringslivets krav på kompetens. Berit Högman har också frågat mig vad jag avser att göra för att minska arbetslösheten.
Självklart har Sverige inte gått oberört genom den djupaste och mest utbredda lågkonjunkturen sedan 1930-talskrisen. Från det att den internationella finanskrisen slog till hösten 2008 har regeringen agerat för att överbrygga krisen samt mildra dess långsiktiga effekter. Inom arbetsmarknadspolitiken har regeringen gjort kraftfulla satsningar, bland annat på arbetspraktik, praktisk kompetensutveckling, Lyft och jobbcoacher. Syftet är att de personer som förlorat jobbet ska behålla kontakten med arbetslivet och stå bättre rustade när jobben kommer. Regeringen har också tillfört stora resurser för att Arbetsförmedlingen ska kunna erbjuda personer som varit arbetslösa en längre tid ett individuellt utformat stöd inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar. Den 1 januari 2009 fördubblades dessutom kompensationen till arbetsgivarna för nystartsjobb. Jag kan konstatera att läget på den svenska arbetsmarknaden i dag ser ljusare ut än de scenarier som målades upp för drygt ett år sedan.
Frågan om att säkra näringslivets behov av kompetens är av central betydelse för att långsiktigt säkra vår konkurrenskraft och därmed vår välfärd. Det är därför viktigt att människor kan förnya och fördjupa sina kunskaper så att de står bättre rustade på arbetsmarknaden när efterfrågan ökar på nytt. Därför har regeringen gjort stora satsningar inom utbildningspolitiken, bland annat genom utbyggnaden av den yrkesinriktade gymnasiala vuxenutbildningen och uppbyggnaden av den nya yrkeshögskolan.
Personer som står långt från arbetsmarknaden kan dock i vissa situationer vara i behov av en kortare arbetsmarknadsutbildning. Regeringen har därför under 2010 tillfört medel för att ge möjlighet till ett ökat antal platser i arbetsmarknadsutbildning. Dessutom gör regeringen i år en satsning på att arbetslösa ungdomar i jobbgarantin som saknar grund- eller gymnasieutbildning kan erbjudas utbildning inom folkhögskolorna i syfte att underlätta en övergång till reguljär utbildning.
Min förhoppning, och övertygelse, är att regeringens satsningar på utbildning leder till att fler personer väljer att komplettera eller läsa in en gymnasie- eller högskoleutbildning. Detta bidrar till att säkra en långsiktigt god kompetensförsörjning.
Avslutningsvis vill jag betona att jag anser att det ännu är för tidigt att dra några slutsatser kring de långsiktiga effekterna av regeringens satsningar inom arbetsmarknadspolitiken. Regeringen följer dock utvecklingen på arbetsmarknaden mycket noga och är beredd att agera när förutsättningarna förändras.