Herr talman! Vi har just lämnat de lite mer högtidliga proklamationerna om EU och kommit in på det praktiska vardagsslitet och vardagsarbetet om verksamheten i Europeiska unionen.
Vi få som sitter här ska debattera den medan fraterniseringsprocessen går vidare på talmannens mottagning på annan plats här i riksdagen.
Det här är två sidor av EU som ofta speglas och också speglas hos folk i allmänhet. Då är det främst de högtidliga representationerna med glidande limousiner och klingande champagneglas som slår igenom mest. Men det är ändå det praktiska vardagsarbetet och vardagspolitiken som är det viktiga och som jag ser som det väsentligaste. Jag säger inte det här för att jag är avundsjuk för att jag inte får vara med på mottagningen, för jag är högst tillfredsställd med att få vara här i kammaren och ägna de här minuterna och timmarna åt praktisk vardagspolitik i stället. Medan representationen på diplomatins planhalva bland champagneglasen går vidare ska vi ägna oss åt att nu diskutera verksamheten i unionen.
Regeringens skrivelse, herr talman, omfattar hela verksamheten i Europeiska unionen år 2005. Den är naturligtvis viktig och den är framför allt omfattande. Samarbetsprojekt, som EU är, har ju alltid en tendens att vara självgenererande och att vidgas. Och det är bra att EU vidgas i fråga om antalet medlemmar. 2005 är ju det första verksamhetsåret med den vidgade kretsen av nya medlemmar, och det har fallit väl ut. De nya medlemsländerna har bidragit till tillväxten på ett positivt sätt i Europa. Nu står Turkiet på tur. Det är viktigt att välkomna och stödja också deras väg mot ett medlemskap fullt ut med sikte på ett fullvärdigt medlemskap när förhandlingsskedet är avslutat.
Det är bra att medlemskapsförhandlingar inletts med Kroatien och att Makedonien fått kandidatlandsstatus. Även övriga länder på Balkan bör kunna få bli medlemmar i EU på sikt. EU ska vara ett dynamiskt samarbete som står öppet för europeiska länder som uppfyller medlemskriterierna. Några yttre slutliga gränser ser jag inte ska ritas ut i Europa.
Herr talman! EU-samarbetet har också en tendens att växa i omfattning i fråga om bredden på ämnen och sakområden, något som innebär att EU ska syssla med allting. Den självgenereringen är oftast större. Den tycker inte jag är bra. Det riskerar att bli vare sig effektivt eller samlande. EU bör syssla med det EU är bra på och lämna åt medlemsländerna själva att vara suveräna och effektiva på områden som inte omfattas av ett samarbete. Därför är det viktigt att EU hittar en beslutsstruktur som gör att utvidgningen i antalet medlemmar blir lätt att hantera ur inflytandesynpunkt för alla men också klart avgränsad i uppgifter. Det bör, tycker jag, bli fokus för det arbete som måste ske när processen med det nya fördraget, som nu har strandat, åter ska tas upp.
Herr talman! Regeringens skrivelse omfattar som sagt hela verksamheten i EU under 2005. Utrikesutskottet har i sitt ändå ganska omfattande betänkande valt att fokusera på sex teman eller områden. I ett anförande på tolv minuter måste avgränsningen bli ännu snävare. Jag har berört ett tema, utvidgningen. Jag väljer nu att i första hand se framåt. Att ge de före detta kommunistiska länderna i öst medlemskap i EU var Europas senaste stora utmaning. Det är dags, tycker jag, för en ny utmaning. Det är att ta sig an den uthålliga tillväxten, miljön och energifrågorna i EU. EU måste bli världsledande inom grön industripolitik.
Europa står inför två enorma problem. Det ena är den låga och i vissa stycken kortsiktiga ekonomiska tillväxten och en oroande brist på sysselsättning. Den andra är klimatförändringarna, den tilltagande miljöförstöringen och en ohållbar situation inom energisektorn. Det är två utmaningar som går att förena till ett positivt resultat. Det är dags att se miljöutmaningen som ett sätt att skapa arbetstillfällen. Det är dags att vi förstår att en grön industripolitik i framtiden kommer att vara den största konkurrensfördel vi kan ha i Sverige och i Europa. Lissabonstrategin, som ska vara EU:s stora tillväxtprojekt, har hittills mest stått och stampat. Om vi ska få fart på Lissabonstrategin krävs det en storsatsning just inom den miljömässigt hållbara utvecklingen. Det är den stora tillväxtsektorn i Europa.
Låt oss börja med att så långt det går göra oss fria från oljeberoendet. Vad olje- och gasberoendet från Ryssland inneburit har vi sett det senaste året. Det är inte enbart en stor risk för miljö och ekonomi. Det är det också ur säkerhetssynpunkt i Europa och för friheten och demokratin. Om inte EU snabbt kommer in på den miljövänliga, förnybara energivägen, som ger just långsiktighet och långsiktigt uthållig tillväxt, finns risk för att Europas länder investerar sig fast alltmer i den långsiktigt farliga kärnkraften. Dyr, olönsam och skadlig kärnkraft utgör ett allvarligt hot mot Lissabonstrategin och mot tillväxten i Europa. Tillväxt måste också byggas på en social och miljömässigt hållbar grund.
Herr talman! Utvecklingsfrågorna är också ett tema i utrikesutskottets betänkande. Fattigdomsproblemet är en annan viktig utmaning i det sammanhanget. Trots att världsekonomin vuxit med mer än åtta gånger sedan andra världskriget slutade lever mer än tre miljarder människor på mindre än två dollar om dagen. Det är inte en rättvis fördelning av jordens samlade resurser. Här måste EU bli bättre än vad som i skrivelsen framgår om verksamheten hittills. Sverige bör arbeta intensivare för att EU:s samordning av biståndet ska bli bättre, kvaliteten och arbetsformerna likaså. Samarbetet mellan kommissionens olika direktorat måste öka. Överensstämmelsen mellan EU:s bistånds-, jordbruks- och handelspolitik måste bli bättre. Sverige bör verka för att stärka de handelsrelaterade utvecklingssamarbetena och ta bort EU:s handelshinder.
Sverige och EU behöver ställa tydligare krav på respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i utvecklingsländerna. I ett partimotionsyrkande från Centerpartiet tar vi upp kvinnors roll i biståndsarbetet. Ett ökat fokus bör läggas på särskilda satsningar just på kvinnor i det sammanhanget. I de flesta fattiga länder tar kvinnorna ett oerhört stort ansvar i vardagen. Tillgång och rätt till utbildning för flickor och kvinnor är därför centralt i arbetet med att minska fattigdomsproblemen och i utvecklingsarbetet. Satsning på kvinnorna är ett effektivt sätt att nå resultat. En större andel av såväl svenskt bistånd som EU-bistånd bör gå till utbildningssatsningar riktade till just kvinnor och barn i fattiga länder. Även bistånd till mikrokrediter för att främja kvinnlig näringsverksamhet i dessa länder är mycket viktigt och av stor betydelse. Reservation 6 tar upp utvecklingssamarbetet i EU och är gemensam för allianspartierna.
Jag hoppas att nästa års rapport över verksamheten inom den europeiska unionen rymmer mer av de stora utmaningarna och mindre av detaljfrågor som bara retar EU-medborgarna. Det är hög tid att göra EU smalare men vassare. Centerpartiet står bakom de två reservationer där jag finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 6. På övriga punkter, där inte reservation 1 står emot, yrkar jag bifall till betänkandet i övrigt.