Herr talman! Jag ska börja med det sista. Jag hade kunnat räkna upp en mängd olika punkter när det gäller Israel: husdemoleringar, utomrättsliga avrättningar, bomber både i Gaza och på Västbanken. Det är åtskilliga liv som har spillts på båda sidor.
Sedan måste jag i den här debatten uttrycka en förvåning. Under flera år har Israel haft möjlighet till förhandling med en organisation och med en palestinsk regering som hade accepterat Israels rätt att finnas som stat. Också den palestinska förhandlingsparten var för en tvåstatslösning, men man såg inte någonting hända.
Jag tar avstånd från Hamas uttalande, men jag tror inte att det blir en bättre fredsprocess, en positivare utveckling och en minskad våldsspiral om man inte också för dialogen med den folkvalda regering som finns i Palestina i dag och framför den kritik som bör framföras.
När det sedan gäller konstitutionen finns det självklart vissa delar i den som är positiva, och en förändrad alkoholpolitik är någonting som skulle vara väldigt positivt. Det är en fråga som vi tog upp inför medlemskapet och där vi såg ett bekymmer. Tyvärr har vi fått rätt, och därför är det viktigt att man vidtar åtgärder. Men det finns en skillnad. Konstitutionen öppnar för att vi ska ha en gemensam socialpolitik och att det inte ska vara en nationell fråga som ska hanteras på nationellt plan för att man i vissa avseenden ska kunna uppnå förbättringar. Där tror vi att vi på sikt snarare skulle kunna förlora mer. När det gäller kampen om alkoholpolitiken tror jag att det finns andra områden som man kan ta den på.